Jan Josefssons Debatt som gick i repris igår eftermiddag var bra på en punkt. Stefan Lindgren lyckades med det ingen gjort innan. Han klargjorde att solidaritetsarbetet för Kampuchea i mitten och slutet av 1970-talet ägnade sin uppgift att försvara Kampuchea mot inkräktare från främmande länder, inklusive Vietnam, och framförallt krävde ansvar från världens ledande supermakt som bombade landet till grus nära vietnamesiska gränsen.
Solidariteten med Kampuchea är inget man kan ångra, som en viss Gunnar Bergström som gjort ångerresa till Kampuchea för att be om ursäkt. Bergström har sammankopplat händelser i landet (som solidaritetsrörelsen inte visste om) med solidaritetsarbete för Kampuchea på 1970-talet.
Kan man solidarisera sig med något man inte känner till ? Nej men det hävdar vissa tyckare som kräver avbön från solidaritetsrörelsen med Kampuchea på 1970-talet. Bergström som var på propagandaresa till Kampuchea tillsammans med bl.a Jan Myrdal sälla sig till mediadrevet, som okritiskt bankar in det Kissinger och company av allt vill höra, och gömma sig bakom.
Vi som är kritiska mot utvecklingen i Vietnam efter Indokinakriget ändrar inte vår åsikt om solidaritesarbetet för att Vietnam ändrarde kurs efter kriget och själv blev ockupant. En av ”de våra” har t.o.m skrivit en bok om solidaritetsarbetet med Vietnam. Solidaritetsarbetet med Vietnam kan ingen ta ifrån oss. Inte heller kritiken mot Vietnams herre-folkspolitik i Kampuchea efter indokinakriget. Det gör inte att vi tar avstånd från vår insats i det långa solidaritetsarbetet med Vietnam under 1960 talets slut, till 1975.
Hur ser det ut i Kampuchea idag ? Carl Bildt vet han pimplar olja där tillsammans med andra nykolonialister genom Lundin Oil AB. Befolkningen i byarna i Kampuchea vet också hur det är idag. Hela byars livföring har ändrats då skogen avverkats ända till byars husgrunder. Det vet också de barn som råkar ut för trafficking. Kaoset i globaliseringens Kampuchea har förvandlat landet till offer för snabba pengar för främlingar utifrån. Som på gamla franska kolonialtiden, fast om möjligt värre. Naturförstörelsen har accelererat med dennya snabba tekniken som moderna skogsavverkningsmaskiner innebär. Inte undra på att massmediadrevet mot Pol-Pot och company har uppbackare i de stora tidningsredaktionerna. Symbiosen kapitalet- tidningsägare-journalister är känd, fikar ur samma kopp.
