Kärlek i fettets tecken

Standard

En känd psykoanalytiker Clarence Crafoord med boken ”Kärleksförsök och svek” En själsläkares berättelser , får mig att tänka extra på ämnet fettma. Ett ämne som våra kvällstidningsbilagor har som huvudämne i varje nummer i stort sett. Varför det blivit så är för att fettma ses i vårt samhälle som en brist på karaktär och brist på diciplin. Vilka som äter för mycket eller är feta av fysologiska skäl vert man ju inte. Dock är problemet stort och många lider helvets kval för sin fettma. I boken beskriver läkaren -som då är student- hur han gör slut med en flicka från Grekland i Frankrike -där han är för studier- och hur han brevledes gör slut med tjejen för att hon skickat honom ett foto från New-York där hon gått väldans upp i vikt, och inte är den gracila kvinnan som han lämnade, inför hennes studier i USA.

Jag hade för några år sedan innan mannen gick bort, en norsk vän högstuderad överklass från Oslo, som i all sin radikalitet och hänsynstagande till människor, inte kunde tåla överviktiga, särskilt inte om de var kvinnor. Att tala honom till rätta gick inte. Hans skönhetsupplevelse och föreställning hur man skulle se ut var allt för stark. Själv la han aldrig smör på mackan bara lite olivolja i skräcken att bli tjock. Ändå var han smal som en pinne, och hade inget anlag för fettma. Min egen skräck för fettma har jag lagt till efter en far som var mycket rund. Mitt ständiga lubbande är möjligen ett uttryck för dito. Göran Greider har haft ämnet på tal i sina utläggningar för ett antal år sedan. Möjligen gick Göran in för en annan diet ett tag men är lika rund som alltid. Ja, en smal Göran Greider skulle nog vara trist. Det är andra sidan av myntet. Andra får gärna vara tjocka bara inte jag.

Att äta riktigt är nu inte bara en sakför feta, det är lika viktigt för smala för att inte täppa till blodskärlen, med onödigt fett. Fett är en klassfråga idag. Underklassen äter sämre och billigare mat och blir därmed fetare i regel. Godis är billigt och placerad framme vid kassan där ungarna kan tjata sig till ett och annat godis, innan man är framme vid kassan. Att ta strid för sitt kolestrol är dock ingen klassfråga, om man gör det medvetet. Smal mat behöver inte vara dyr bara lite påhittighet kan bota ätandet.

Läs boken som ovan ger en mycket medryckande bild av ett  Stockholm i 50-tals skrud, överklassskildringarna kan man stå ut med.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s