Meddelande från en stinkande förort (enligt Marcus Birro)

Standard

Jag tar tåget till staden med min cykel. Fördelen med pendeltåg är att du kan ta med dig cykeln ombord. Den är ett förträffligt färdmedel i staden. Bilarna får man se  upp med liksom antågande racercyklister. I staden slipper jag passa tunnelbana, och kan uträtta det jag behöver på ett bekvämt sätt. Stockholm håller på att förtätas, trafiken bli allt intensivare. Luften blir allt mer partikelrik från bildäck och avgaser. Urbaniseringen från landet fortgår p.g.a arbetsbplatsbrist på landet. Hyresnivåer och bostadskris, leder till att fler människor trängs i förorterna. Gränsen till förorten är tullarna runt staden. Efter det är du på landet, och ju längre ut desto lantligare. Enligt klassresande Marcus Birro, är förorten en ”stinkande håla”. Slutsatsen drar han utifrån ett bestialiskt mord i Göteborg, där förorten är snävare än i Stockholm. När jag lämnar Stockholm bakom mig, gör jag det med lättnad, slipper den stinkande bilismen, och folkträngslen. Slipper det öronbedövande bullret och skriken. Lugnet är en bristvara i dagens samhälle, och leder till stress, och störd nattsömn.

Landsortsbon som kommer till Stockholm, från det ”verkliga landet”,  brukar uppleva samma sak; vacker stad, men här skulle jag inte kunna tänka mig att bo. Staden är tänkt för konsumtion, av den enkla anledningen att den härstammar från markandsplatsen, där landsortsbon kunde avyttra sina varor, och smita tillbaka till landsorten. Ja, eller skärgården, när fisken/livsmedlet, var levererad. Den stinkande hålan var staden, med utsläpp rätt ut i havet, eller insjön, som Fatburen på söder, eller något annat stinkande dike. Numera bortbyggd, för den stora marknadsplatsen, som våra storstäder idag är.

Problemen i förorterna är att hyresrätter marknadsanpassas, och de privata värdarna  gör profit. Miljonprogrammens kommunala värdar, är borta i stor utsträckning. Vi är i händerna på Jesu månglare. I det;  stinkande mögel från icke renoverade hus, från slutet av 60-talet. I Rinkeby i Jordbro eller var som , medan hyresgäster sliter sitt hår, för att inte behöva bo i klandervärda hus. Det är pågående en boskandal i Sverige, som har med privatisering, och nyliberalism att göra. Boendet görs allt mer profittabelt. Barn blir sjuka i mögelhus. Familjer tvingas bo kvar i hus som förfaller. Men det är inte Marcus Birros värld, längre. Han väljer att dra sina slutsatser från ett bestialiskt mord, trots att de flesta mord förmodligen förekommer i städerna,  i Göteborg, Malmö och Stockholm. Malmö ofta utsatt för skottlossning vid Möllevångstorget etc, etc. Restauranger i städerna är utsatta, för uppgörelser i den undre välrden osv.

Att förorterna har sociala problem är naturligt, här bor de flesta människorna. Dock kan man inte dra allt och alla över en kam, ty förorten är olik, som dess innevånare är olika. Vi är ingte ett homogent ”folkslag”, som behöver utsättas för okunniga journalisters reportage, och åsiketr. Vi är i behov av riktiga författare, som kan och ids skriva litteratur, om förorten och dess människor, om sorg, smärta och glädje, som det  innebär att leva, i förorten som i staden.  ”Minns du din stad” har Per Anders Fogelström skrivit, nu väntar vi på ”Minns du din förort” i litterär form. Författare okänd, var finns litteraturens Rainer Hartleb ?  Han som gav Jordbro ett ansikte, i filmformat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s