Max Manus öde

Standard

Man blir inte hjälte i sitt eget land. Det visar Max Manus öde i Norge efter kriget. Delvis har han sig själv att skylla, fylla och annat lade sordin på stämningen mot honom. Dock kvarstår faktum att frihetshjältar -om de är kommunister- och inte intar den breda vägen, kan råka på efterkälken i det nya samhället, efter frihetskriget. Max Manus gjord det. Han regrederade och blev bitter. Norge uppskattade inte hans insats. Istället drog etablissemanget iväg på nya äventyr, med Natoanslutnig, som en kyss i röven på de progressiva såväl socialdemokrater som kommunisterna som offrat sina liv, och de som överlevde, de som bedrogs på sin insats. Tevefilmen fredag den 14 januari återgav ödet Max Manus, ett äreminne över motståndsmännen, och kvinnorna inte att förglömma. Max Manus stod i särklass med sina mannar som saboterade bland annat inskrivningskontoret (som min vän Arvid var med i, Osvaldgruppa) i Oslo, och sänkte diverse naziflytetyg i norska hamnar. Ett annat problem är psykologiska, att inte längre vara eftersökt, och hyllad, då kriget upphör, ett läge som motståndsmän delar med andra nationalister, över hela världen, frihets-hjältarnas posttrauma alltså.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s