Politikernas privilegier formar vårt samhälle i grunden.

Standard

Hur vi tänker och agerar är beroende av hur vi bor och arbetar, vad vi klär oss i och vad vi gör. Vilka vi umgås med och vad vi läser. Det var Engels som myntade begreppt den historiska materialismen. Kärnan i den är människans vara och handlingar. Vi är som vi lever matriellt. Våra grannar våra abetskamrater vår familj formar oss, till de mänskor vi är. Vi är beroende av varandras närhet. När nya Vänsterpartistledaren Jonas Sjöstedt bosätter sig på Karlvägen, i den mest överklassiga Östermalm, då får jag tankar om ovanstående problematik. Jonas är säkert en präktig fd metallare från Umeå., och säger själv att han vill helst av allt vara i Umeå. Säkert. Men nu bor han bland överklassen. Nog sticker det i ögonen på den arbetslöse i Jordbro, som läser var Jonas bor. Det har kanske ingen konsekvens som ensamt fenomen, men tillsammans med alla politikers löner, och förmåner, och bostadsaffärer, sticker det ut.

Annonser

12 responses »

  1. Jag är en fattig grabb uppvuxen i Gårdsten, Göteborg, gick på Rödmosseskolan, numera en skandalskola. Nu är jag disputerad akademiker och entreprenör, jag är givetvis socialist, men är jag verkligen det? Jag vet hur livet var i betongen på min tid, jag vet hur det är idag då jag bor på en ökänd adress i en av Stockholms betongförorter, jag påminns om livet i betongen och samhällets botten varje gång jag tittar ut genom fönstret, varje gång jag går och handlar i mitt område. Men för mig är givetvis inte ett bättre samhälle en akut och omedelbart krav, jag klarar mig i det här samhället, jag har näsan över ytan, jag kan vänta 4 år på en ny regim, går det inte kamraternas väg då, då klarar jag vänta 4 år till. Vad är 4 år för en medelålders gubbe som spenderat sitt liv som inget mer än en kverulant? Det är inte en lika stor katastrof som det är för den 16 årige grabben i betongen med en sjukskriven ensamstående morsa, den saken är klar. Hans liv kan mycket väl definieras av de 4 åren av stärkt förtryck, mitt påverkas knappt alls. Jag kan sitta och skriva spetsfundiga analyser i bloggar och känna att jag kämpar för folket, men under tiden så blir situationen för 16 åringen ovan mer desperat, han börjar söka sig till brottslighet för att försöka få en dräglig situation för sin familj. Jag skriver en litania över valutasystemet och bankerna, 16 åringen och hans familj vräks från sin hyresrätt, nån ny hyresrätt finns inte att få för dem. För mig är socialism en excersis i praktisk filosofi, för 16 åringen och hans familj är socialism en omedelbar livsnödvändighet.

    Politikernas avskärmning från folket är nog ett betydligt större problem för socialismen än du beskriver, socialism är en livsnödvändighet för många av våra medborgare och miljarder människor på vårt jordklot. Jonas är en skicklig talare och en inspirerande sådan, hans motiv skulle jag inte ifrågasätta mer än jag ifrågasätter mina egna motiv, ett bättre samhälle som inte kan välja bort folk. Men för Jonas, precis som för mig så är det inte en livsnödvändighet, vi kan ta en motgång, det kan inte de som behöver socialismen, de människoliv som kommer spillas i väntan på densamma kan vi aldrig blåsa liv i igen. Den insikten har fått mig att inse att jag inte bara kan göra mer, jag måste göra mer, 16 åringen ovan är nog upptagen med sin egen överlevnad, därför måste jag sätta igång och jobba med socialismen som om det vore på liv och död. Mitt företag, mina uppfinningar osv, de är inte värda ett enda spillt människoliv. Därför gick jag för några dagar sedan med i ett politiskt parti, vad jag skall göra där vet jag inte, men jag är inte det minsta intresserad av att bli nått ombud eller förtroende vald, jag vill mobilisera, jag vill ruska liv i folk, jag vill få folk att förstå att det handlar om liv och död, även här hemma i Sverige!

    Jag har inte längre en naturlig kontakt med de förtryckta massorna, jag lever på deras ryggar, inte öga emot öga. Jag måste därför anstränga mig och söka upp verkligheten, för den kommer inte till mig!

    • Jag måste understryka att detta brev från Martin, är mkt insiktsfull betraktelse. Martin har en mognad och tar också ansvar för sina medmänniskor, rots att han kan sitta med sina pengar och gosa.

      • De flesta som tar sig upp, de faller nog likt jag för mycket mycket längesedan för elitism och tron att man är bättre, att man är där enbart på egna meriter, inga omständigheter utom ens kontroll har fört en dit man är. Sen kommer de där omständigheterna ikapp en dag. Eller så kan man inte låta bli att vara medveten om omständigheterna och den vetskapen eroderar ens arrogans. Eller bägge, det brukar få en att nyktra till från sin masturbatoriska självdyrkan.

        Pojken i exemplet hans perspektiv är ett annat än det för 16-åringen i medelklassen, han känner till andra saker än medelklassens 16-åringar, han är rädd för andra saker än medelklassens 16-åringar. Han vet hur ett knivblad känns emot strupen, han vet vad LVU är, han är bekant med LOB och LVM. Han vet att polisen ljuger, när de sa att hans polare sagt att han gjort det. Han vet att pengar det är oerhört viktigt, det vet han redan som litet barn, det ständiga skälet till mamma och pappas gräl, orsaken till hans fars död. Han vet vad som händer med folk som inte har pengar, de vräks från sina bostäder, deras ägodelar släpas ut och det mesta av värde stjäls av snubbarna som vräker dem. Han har en kunskap om samhället som medelklassens barn kanske aldrig får, han har ett helt annat perspektiv, ett perspektiv som medelklassen inte kan relatera till. Försöker de sätta sig själva som 16 år i hans ställe, för sitt inre, så kommer de iaf inte förstå hans motiv, sättet han är och vad han ser och har sett. Hur kan du förstå någon om du ser en sten, han ser ett vapen, du ser en flyttbil, han ser en tragedi, du ser en polis släpa bort en bråkstake, han ser en polis släpa bort en pappa.

        Det kallas klass…

      • Martin utveckla ditt skrivande. Du har talang, för det viktiga i samhället. Kärnan i det vi kallar samhälle, klassernas kamp.

  2. Hej Martin!
    I ditt första inlägg påstår du att du inte har kontakt med dom
    förtryckta massorna.
    I ditt andra inlägg vet du exakt vad som händer din fiktive
    16-åring?
    Rätta mig om jag har missuppfattat.

    • Exemplet är en metafor för ett liv som ständigt är med mig även om de händelserna inte utspelar sig i nutid. Men klassamhället lämnar spår, givetvis är samhället annorlunda idag än när jag var yngre, men den viktiga poängen är inte de faktiska upplevelserna utan att förstå perspektiv frågan och hur det genomsyrar ens syn på alla frågor, även de mest självklara sakerna.

      Jag kan bara skriva om min egen kunskap och försöka förmedla ”känsla av att det är brottom” för det är det. Men som min flickvän sa (också abetarbakgrund), jävla känslo-pekoral, det kan sammanfattas:

      Det är brottom! Det fattar inte högavlönade politiker! Nu kör jag järnet!

      Men hon är lite mer kärnfull… 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s