Homosexuella och araber fortfarande villebråd för skrattarna

Standard

Det är fortfarande okey att skratta åt homosexuella och araber. På nätet sprids en ”skämtbild” på köttbitar i en frys i en affär, där det mycket lustigt står Bög istället för Bog. Om man varit förföljd och inte come il fue under sekel, är det inte så himla kul, kan jag som hetro, tänka mig. Att bli jämförd med köttbitar är dessvärre vad många skrattare tycker är ok. För det är ju inte så att homosexuella gillar styckade människor, i Tyskland under 1930-talet hamnade homosexuella i koncentrationsläger. Det är inte så avlägset. Ännu måste homosexuella hålla sin ”avvikelse” hemlig, om de bor i mindre upplysta samhllen i och uanför Sverige. Att skämt om homosexuella är gångbart, visar att det är något lustigt över att vara dito. RFSL är ett förbund som kämpar mot fördomar, då är liknande skämt bevis på att vi fortfarande behöver RFSL, mot rasister och ”skämtare”. Ty araber brukar också vara com il fue att skämta om. Fullkomligt riskfritt.

Annonser

9 responses »

  1. Nu tror jag du är ute och cyklar… I tryck- och yttrandefrihetens namn måste det väl vara fritt fram för att skämta om i princip allt. (Dock inte det som faller under allmänt åtal och som allmän åklagare kan finna ett åtalsrum för. Dvs oftast enskilt angripna utpekade personer, som inte har offentlig ställning. Även om statsminister Fälldin åtalade och vann en gång, när han utpekades som ”helidiot” eller nå´t i den stilen.)

    Vem skall annars avgöra vilken företeelse som inte får utsättas fär skämt? En kommunal eller statlig humornämnd?

    Däremot måste enligt min mening t.ex. satir slå uppåt mot makten. Om humorn slår mot de svagare, de utsatta i samhället blir det ju att angripa de som redan har det svårt på ett eller annat sätt. Därför har högern alltid svårt att hitta bra humortecknare eftersom de ofta/oftast är en del av makten.

    • Nja jag har full rätt att kritisera dåliga s.k skämt mot utsatta grupper. Du yckte ju det är ok att slå en ”bög på käften” som du sa i somras, och jag blundade. Appropå något som hade hänt i Göteborg på 1960-talet. Kanske har du själv fördomar mot homosexuella vilket dit inklägg tyder på ang den slagne, som du skrockade åt.

  2. Det handlar inte om att det bör lagstadgas om förbud att skämta om utsatta. Det handlar om att det är socialt accepterat att göra det. Det finns en rasistisk och homofobisk chargång som många människor har och som sårar och kränker. Väldigt få markerar mot det, speciellt mot homofobi. Det bör vi vara fler som försöker jobba emot, oavsett hur tråkig skämtarna tycker man är

  3. Du måste ha missförstått mej helt i somras! Jag tycker inte att det är ”okey” att slå någon på käften – annat än i försvarssyfte! (I somras diskuterade vi ju en text av Olof Moberg i hans debutroman ”Demonstrant” där företeelsen – numera försvunnen (så vitt jag begriper) – ”knacka bög” förekommer. Hur du kan missförstå mej så till den milda grad att jag skulle försvara det fenomenet förstår jag inte.)

    • Nejdå. Sådant missförstår man inte. Jag tog inte åt mig det var min hustru. Jag kan blunda för idiotuttalanden. Ibland förvånra dock s.k vänstermänniskor mig. Det har hänt förr, då det kommit mkt märkliga åsikter från vänner. Men det är inte värre än att man får leva medsådant, ingen är perfekt.

  4. Adar har rätt. Charlie Chaplin, som väl får sägas vara expert på det där med skämt, förklarade en gång att om man tappar en glass i urringningen på en uppblåst direktörsfru var det lustigt, om man tappar den på motsvarande ställe på en utarbetad städerska var det bara plumpt. Detta alltså som konstnärligt råd, inte socialt. Det är skoj när någon sparkar uppåt, inte när någon sparkar nedåt.

    George Orwell grubblade också över vad som gjorde något lustigt och kom till slutsatsen att ett skämt är när uppblåstheten sätter sig på ett häftstift. Att kasta en paj på en biskop är ett större skämt än att kasta den på en pastorsadjunkt. Ett skämt är att vända varlden upp och ner.

    Bellman uppfattades en gång som våldsamt komisk. Det var för att han drev med hovpoesins chabloner och stoppade in sin tids a-lagare där hovpoesin placerade mytologiska personer. Han drev med hovpoesin. Idag känner ingen människa till denna hovpoesi, alltså uppfattas Bellman inte längre som komisk. Gör vi det, menade Göran Hägg i sin bok om svensk litteraturhistoria, är det något fel på oss.

    Följaktligen måste man säga att det är något fel även på den som driver med socialt nertryckta arabiska invandrare. Den som är känslomässigt normal tycker inte det är roligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s