Ensamheten har ett högt pris

Standard

Minns i skolan det var pinsamt att säga vad man i n t e gjort på ferien. Inte av eknoiska skäl. Nej det fanns inga kompisar att dela ferien med. Att uppleva saker med tillsammans. Ibland hitta jag på. Sorgliga berättelser ingen tvivlade, ifa inte öppet. Men mest undrade jag utan att vara sentimental hur får man vänner ? Vilken trollformel används ? Är jag inte bra nog ? Inte grät jag över ensamheten tyckte bara den var pinsam. Det måste synas utanpå tänkte jag, kanske skickar jag negativa vibbar. Såna som stöter bort folk. Inte var jag ensam om ensamheten. Den talar man ju ine om. Alla låssas kanske särskilt den ensamme. Nå ändå är jag priviligerad idag har stor familj. På något vis har jag etablerats ifa. Hundar gillar mig de blir kompisar snabbt de tappar aggressiviteten -om dom bär på en sådan- med mig. Varför skriver jag om detta. Jo idag är jag principlös behöver inte hålla garden längre. Inte är det heller pinsamt ensamheten som jag delar med många. Jag kan se den som ett samhällsproblem ett samhälle där man inte gör saker tillsammans utom på jobbet. Kanske bara på idrottsplan men sedan då, när matchen är slut ? Då gå varochen hem till sitt. Den ensammaste går till väggarna. Alltså är jag inte värst ensam. Djuren och familjen väntar alltid. Vad är det värsta med ensamhet jo att inte kunna dela det innersta med någon, förutom sin familj möjligen, men det finns saker man inte talar om i familjen förståss, som är hänvisad till vännen utanför tabuna.  Nå, inget sentimentalt nu. Acceptera din lott. Du är inte ensam om den säger jag som tröst. Fast en dålig tröst.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s