Carl Gustaf Mannerheim en särskilt osympatisk typ

Standard

C. G. Mannerheim Finlands överbefälhavare och landsfader för de vita är en särdeles otäck karl. De vita och det borgerliga Finland helgade honom. Gav honom pengar i form av en landstäckande penninginsamling, efter att Mannerheim hade segrat med de vita trupperna, över de röda 1918. Mannerheim är otydlig med sin egen skuld hur de röda behandlades i starffläger, och hur de ryska fångarna behandlades av de segrande vita, under och efter inbördeskriget 1918. I sin bok ”Minnen” besöker han ett fångläger i Vasatrakten och finner att ”fångarna behandlas väl”, eftersom det i landet är allmän ”svält”. Inte blott de röda fångarna behandlades illa, efter klasskriget ville Mannerheim förbjuda kommunistpartiet, och ”ställa ansvariga inför rätta”, vilket gjordes 1923. Dock kunde inget göras åt kommunistpartiet som ändrade namn, och fortsatte sin verksamhet. Kommunisterna ansågs ”sprida terror och kaos”,  på arbetsplatserna”, enligt de vita topparna i Finland, 1920. Partiförbudet rimmar väl med Mannerheims syn på demokrati, han var kompis med de flesta facsisterna i Europa, som Pilduski i Polen, och de vita generalerna i Sovjet, Denekin och Wrangel bl.a, som försökte slå tillbaka bolsjevikerna, efter bolsjevikernas maktövertagandet 1917. De vita motkupperna misslyckades såväl i öster som i väster, i den nya Sovjetstaten 1917.

Ingen tacksamhet går från Mannerheims läppar om ”den nya friheten”; sovjetstaten hade befriat Finland från Tsarryssland, vilket inte har någon betydelse för den finska marskalken, ja han nämner inte ens saken, som betydelsefull, trots att han ideligen pratar om, ”länders frihet och frihetssträvanden, i andra länder”. Istället är Mannerheims största ideal, att i nära framtid ”anfalla Petersburg”,eller Leningrad, som staden döptes till efter ryska revolutionen. Där skulle Mannerheim föra sina finska trupper samman med Denekins, och/eller Wrangels vita kontrarevolutionärer. Det blev nu inte så, de vita trupperna slogs tillbaka, och ledarna avrättades en efter en, under de ryska bolsjevikernas era.

Frihet är det största ting myntade Finlands borgarklass 1938 och gick ihop med Hitler, för att som Mannerheim önskade slå ryssarna. Hur det gick vet vi. Sovjetstaten befriade Europa från facsismen 1945. Dock gick många av facsistledarna fria, och undgick galjen, genom att förena sig med facsisterna, i Brasilien, Argentina och Chile. Det senare är en annan historia.

Annonser

5 responses »

  1. Det där med 1938 och inledningen till biskop Tomas’ frihetssång förstår jag inte …

    … men bortsett från det, det finns mer intressant i den här historien. När Finland blev självständigt så blev det inom ryska storfurstendömet Finlands gränser från 1818. Det var ett mycket större område än vad Sverige förlorade 1809 och infattade Ladogakarelen och större delen av Karelska näset (områden som Sverige förlorade redan vid freden 1721). Det nya Finland hamnade alltså farligt nära Petrograd/Leningrad och Kronstad. Men det räckte inte för finnarna. De försökte erövra nya områden på näset (Nordingermanland), öster om Ladoga (Aunus/Olonets), hela östkarelen till Vita havet, samt Petsamo vid Ishavet. Ingen av dessa områden hade legat inom gamla svenskfinska rikets gränser, men mellan 1918 och 1920 bedrevs diverse finska erövringsförsök. Petsamo var det enda man kunde behålla.

    Jag gissar att när Sovjet börjat diskutera gränsrevisioner på Näset i slutet av 30-talet hade man i bakhuvudet vad som hänt tidigare och att finnarna kunde vara rätt otrevliga grannar. Delvis var det ju samma människor som satt i politikens ledning både i Helsingfors och Moskva 1920 som 1938. Och så fanns ju marsken Mannerheim där också, han som lovat att inte sticka svärdet i skidan förrän Östkarelen var förenat med Finland …

      • Kan ju tillägga att finnarna hann med att ge ut lokala frimärken för Nordingermanland (Pohjos Inkeri), Aunus/Olonets, och Karelen (Karjala). Att upprätta en postförvaltning sågs väl som ett sätt att deklarera att man kontrollerade området. Jag såg det när jag var barn och bläddrade i Facits frimärkskatalog, men det var först lång senare som jag förstod sammanhanget. Sedan kom ju Itä-Karjala-frimärkena under andra väldskriget, men det var en annan historia.

        Det som finnarna gjorde var dumt men typiskt för många av staterna som uppstod eller återuppstod mot slutet av Första världskriget. Man nöjde sig inte med vad man hade, nu skulle gamla nationella drömmar uppfyllas och bitar av grannländerna erövras! Och så skapade man nya misshälligheter som bidrog till nästa krig. Polackerna gick ju till och med ihop med tyskar och ungrare för att stycka Tjeckoslovakien 1938, beroende av att tjeckerna hade knaprat åt sig en litet polskt landområde 1918.

  2. Jag återger här ett inlägg som jag skrivit för Flashbacks forum, där en och annan företrädare för den krympande svenska kloakvänstern emellanåt hänger sig åt historieförvanskning av samma sort som du.

    ”Att hitta på lögner om Mannerheim har länge varit en favoritsyssla för svenskt vänsterdrägg. Det märktes redan strax efter inbördeskriget, i februari 1919, då Mannerheim som finsk riksföreståndare besökte Stockholm. Inför besöket spred vänstertomtar ett flygblad där de spydde galla över ‘slaktargeneralen’. I bladet påstods att Mannerheim egenhändigt, för sitt eget höga nöjes skull, hade huggit huvudet av en arbetare på öppen gata i S:t Petersburg.
    Konstigt nog tycks inte dagens Mannerheimhatare längre använda sej av den historien. Kanske den inte låter tillräckligt trovärdig?
    Vänsterslöddret kunde i så fall begrunda hur pass trovärdiga deras propagandafloskler av idag kommer att låta om 90 år.”

    Nej, den svenska kloakvänsterns smutskastning av Mannerheim har inte lyckats, och kommer aldrig att göra det. Beklagar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s