Vita militia est Livet ar en strid

Standard

Sitter i gamla fiskelaget Albufeira. Hett som fan,.folk svettas, somliga roda som julskinkor. Engelsman dominerar, inte olstinna ungdomar, som ar hemma, och pluggar, men familias, med sma barn som inte gar i schola, som det heter har,.jag haller mig  i Atlanten for svalka med hustrun, vi plockar snackor, som smabarn. Jamfor snackorna, kastar somligt sparar hem nagra enstaka. Detta land har varit kolonisator, nar jag tittar ut over Atlanten, forstar jag att batturer lockade portugiserna ut pa havet. Havet ar salt. Notan av kolonialismen betalar man nu av i euro, tyskarna bestammer. Menar att motstandet mot EU hade varit starkare utan kolonialismen, i botten. Kanske blott en vidbrand turists asikt. Hade jag valt resan hade jag inte akt till detta latsas Portugal alltsa en fiskeby omgjord till turstmassa.. Men jag valde inte resan. Inte heller att saga nej. Har ar slutet pa turistsassongen, och blott en tredje del turism kvar. Men ett javla liv tva natter i strack vi fick panik, var ska man ta vagen fran nattliga stalbadet, tankte vi horpropparna verkade inte, ljudvallen som liksom vagorna hotade dranka oss, vilken minut som helst. Lugnade frugan att det ar over pa mandag, nur ar det over det vanliga turistsorlet blott. Gnalla ar turisten bra pa. Sa jag avslutar det. Har finns en machokultur man ar man och kvinna kvinna som parodiska karaktarer pa teve. Fyrkantighten slar om till parodi. Kvinnorna ar lojligt kvinliga i teve liksom mannen ar lojligt manlig, garna med tt hembitrade pa sidan om sig i sopfilmerna eller reklamninslagen. Men folket har ar tillbakadraget och later turisterna vara ifred i sina skara solarplexus. Hundarna som finns ar losa men med halsband, vilket tyder pa att de har agare. Vi vattnar grannens hund, och den ligger utanfor var grandhusport, en gammal rackare som ar lite elak, pa grund av KRAMPOR OCH ALDER.Men  kATTERNA AR FA HAR. lYXBOENDE FINNS I BERGEN HOGST UPP DAR JAG TAR MINA MORGONLUBB. dAR PALLADE JAG FIKON i DAG. En man halsade pa mig som han kande mig vid ett garge. Husen ar vita av havets folk, kalkmalade utanp. Som vita gass pa havets vagor.  

Ursakta textkvaliteten inte svensk dator, plus turiststressen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s