Tysklands kolonialism att lära av liksom dagens oavslutade kolonialism

Standard

Läser man Herman Stolpes långa essä om Tysklands kolonialism under början av 1900-talet, känns det som Tyskland förminskar sin roll som imperiebyggare. Främst i sydöst- och västafrika där tyskarna i västafrika utrotade ett folk, en ursprungsbefolkning herorerna som tyskarna drev ut i öknen för att ursprungsbefolkningen gjorde motstånd, mot kolonialismen. Det som gör boken intressant är hur tankegångarna fördes bland kolonisatörerna. Det var  frågan om matematik. Hur många människor finns per kvadratkilometer(hemlandet), kan de försörja sig, och vilka råvaror finns att hämta utifrån eventuella kolonier. I boken finns tabeller på ”befolkningstryck” och nationalinkomst (sid 55 tabell 2). USA som var inflyttningsland hade proportionen 23 – 2280, det första betecknar antalet människor per kvadrat km, det senare inkomst per capita. Finland hade relationen; 174 – 315 en låg populasion och låg inkomst Finland var en  b-nation,  ett typiskt utvandrarland m.a.o. Sverige 60 – 793,  betydligt bättre index, i början av 1925 än Finland enligt professor Fischer, i ” Zeitschrift fur Geopolitik”, och ”Erde und Wirtschaft”, 1928. Sverige låg i a-gruppen länder på stark uppgång med vår uppåtgående verktygsindustri etc. , efter 1800-talets misär, och utvandring.

Nåväl tyskarna ville nedtona sin militäristiska sida i kolonialiserandet och gick efter ett slags ”mänskliga rättigheters schema”  med den s.k Kongoakten 1885, ”bestämmelser om behandlingen av infödingarna”. Avtalet undertecknads av bl.a Sverige, Frankrike, Tyskland mfl inklusive  Storbritannien, det senare landet trots landets grymma kolonialism i bl.a Indien kronjuvelen av kontinenter som Storbritannien ockuperade under första delen av 1800-talet å det grymmaste enda in på 1900-talet då Indien kastade av sig oket Storbritannien.  Kongoavtalet ”förbjöd i det längsta militära insatser i kolonierna”. När en regering bestämde sig för kolonialism gjorde man en ekonomisk mall där staplarna för åtråvärda produkter ställdes mot kostnaden för införskaffande av desamma. ”Kongoakten överträddes av Tysklands motståndare, som överförde kriget till kolonierna” anförde tysken von Epp 1937. Storbritannien hade 1937 1/4 av jordens yta till sitt förfogande och aderton av tjugofem olika råvaror, som ”äro av större betydelse för industriellt högre utvecklad kulturstat, medan det helt saknar tillgång, till fyra råvaruslag och är bristfälligt försett med två”, enligt Hj. Schacht Foreign Affairs 1937.

Jag antar att Storbritanniens plus och minuskonto gick ungefär jämnt ut efter kolonialismens upphörande. Ungefär som USAs ingrepp i Irak och Afghanistan idag som knappast gör USA och dess folk rikare, men det koloniserade folket oerhört mycket fattigare.  För att kunna ta hem råvarorna från Indien var Storbritannien tvungen att bl.a bygga en infrastruktur i Indien, som gjorde det möjligt att få hem varorna. Vi vet från idag att järnvägsbyggen, och all skötsel av detsamma, inte är ett billigt projekt som västländer tampas med i sina budgetar, ännu som dag är för att ta ett exempel. Dels bekosta en viss mental infrastruktur som skolutbyggnad i Indien då det begavs.

Det fanns moraliskt glapp mellan tyska företags etableringar i Afrika inklusive Kongo, och den tyska regeringens ”ansvar” gentemot de koloniserade folken, som ofta for illa under de giriga företagarnas piskor. Dock rymdes ”icke-ansvarstagandet” från de rovgiriga företagens sida med kolonialistregeringarnas samveten, som var djupa, och utmynnade i kanonbåtsdiplomati när så behövdes. Tyskland blev efter Versillesfreden och nederlaget i första världskriget kolonilöst ententen tog helt sonika över Tysklands kolonier, vilket senare födde revanschbegär, och gav nationalsocialismen en skjuts framåt.

Hitlers inställning i mitten av 1930-talet var att förslava folket i Europas öster  i vad  Hitler kallade jordpolitiken. Senare svängde Hitler till gängse kolonialtänkande som avslutades med den stora erövrings- och krigskampanjen det storvulna Barbarossa; att ta hela Sovjetunionen och förslava det ryska folket, resultatet blev den tyska kolonialismens undergång, som ändade andra världskriget.

Jag har blott nuddat vid problemkomplexet kolonialism med subjektiva nedslag från en bok som trots allt talar klarspråk. Inget huttlande med vad kolonialismen innebär, långt ifrån dagens oseriösa, och pompösa förklaringsmodeller med kvasimoraliska förespeglingar, inspirerade i nordamerikanska tankesmedjor, för att föra folket i världen, bakom ljuset.

Som när jag läser dagens ledarspalt i SvD att;  ”62 procent av den svenska befolkningen är positiv till svenska militära insatser i världen”,  (Afghanistan, Libyen min anm.). Hur siffran 62 % kommit fram vet jag inte, men misstänker att frågeställningen gjorts på ett sätt som för tankarna till FNs tidigare fredsbevarande mission, som Sverige idag överhuvudtaget inte deltar i längre. Istället en tross i kanonbåtsdiplomatin som USA bedriver världen över.

Annonser

3 responses »

  1. Läs ” Kung Leopolds vålnad ” av Adam Hochschild som utkom 2000 om man vill fördjupa
    sig om hur Belgiska Kongo våldtogs.

    kl 19:54

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s