Svenska Afghanistankommittèns agenda, som ockupationsvänsterns

Standard

Jag läser kommittèns tidning ett kvinnonummer 2/3 2012. Det är inte bara ett kvinnonummer inser jag ganska snabbt. Det är en ”feminisering” av afghanistankriget överhuvudtaget. Ity ingenstans kan läsaren få en bild av afghanistankrigets egentliga agenda. Jo om jag läser hur en nordamerikan, som varit verksam anställd ambassadör i Afghanistan, uttrycker sig i en intervju för tidningens reporter;”USA har gjort sitt när det gäller det militära”. Jovars, 2000 nordamerikaner har dödats sedan 2001 i Afghanistan. ”För att dom försvarats kvinnorna i Afghanistan” ja om man får tro propagandan från ockupanterna -ett begrepp som överhuvudtaget inte finns i tidningen- USA ska nu lämna landet 2014 efter att ha utbildat och rest en afgansk armè på fötter. Hur många afganska kvinnor och barn har USA dödat sedan 2001, multiplicera med tusen procent, kanske. Nå detta att USA lämnar Afghanistan 2014, tro det om du vill. Jag tror inte det, tror mer på Obamas utfästelser att USA kommer vara kvar mycket längre. Ty en afghansk armè kan USA inte lita på, -redan idag dödas ockupanter av den afganska armeèn- när som helst var som helst. I Kabul eller på landsbygden. Talibanerna är nämligen ”Afghanstians armè” inte tillfällighets soldater med förkortad usel utbildning som blott tjänar sin husse så länge husse betalar en hygglig sold. Arbetslösheten är katastrofal i ett ockuperat land, som det brukar. Ity de flesta anställda har något med kriget att göra i ockuperade länder. Inovationen ligger nere i ockuperade länder på grund av oharmoni, i samhällsbygget.

Ingenting av detta finnns att läsa i tidningen för Svenska Afghanistankommittèn vars anställda är beronde av kriget, och svenska statens anslag till de anställda i kommittèn. När det gäller kriget prisar ordförande i kommittèn svenska försvaret som ”gjort bra ifrån sig när det gäller ledarskap visavi Nato”. Tidningens ledare innehåller den här ordalydelsen, som isar sig i en fredsväns blodbanor. Intervjun med den nordamerikanska statsanställda som ska åka hem (se ovan) lämnar inte heller några problemställningar, exempelvis hur det kommer sig att USA så totalt har misslyckats ”rädda den afganska kvinnan” efter 10 års ockupation, och som ltidningsedaren skriver; inga förändringar har skett i Afghanistan vad gäller kvinnors ställning om makten i parlament etc, och/eller annorstädes”. Nej det är ju inte konstigt för Afghanistan är ingen särskild ”kvinnofråga”, det är en frågan om ett krig där ockupanten dödar kön oavsett ålder, och kön, huller om buller, i fega drönarattacker varje vecka. År ut och år in.

Att som tidningen feminisera kriget är som att under andra världskriget lägga särskild vikt vid ”rädda de tyska kvinnorna”, eller ”rädda de engelska kvinnorna”, undan Hitlers trupper. Ingen skulle komma på en sådan slogan, men om Afghanistan går det, 2012. Mot bättre vetande förståss, enkel propagandalögn alltså. Som när tyska propagandan skrämde;  ”om ryssarna kommer hit, kommer alla tyskor att vådtagas”.

Ett särskilt kvinnonummer behövs givetvis om kvinnornas situation i Afghanistan, men först en bredare analys, om krigets orsaker och verkan, och ockupanternas verkliga agenda, och skadlighet, för ett land och folk, som är värt ett bättre öde. Förvövrigt förstår jag inte hur vissa kända kamrater kan stöda ett krig som detta, och tror på kvinnosaken som är ett fikonlöv, gömmer könet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s