Nu muras det som fan

Nu är det murarnas tid. Minns det ljuva 60-talet. Jag minns det som igår. Det var en augustisöndag klockan var sådär sju på kvällen. Familjen hade varit på Skansen, 1962 tror jag, vi hörde på radio att östtyskarna hade gått till verket och startat ett murbygge. Östtyskarna inneslöt Berlin för att inte folk skulle kunna gå över till väst stup i kvarten.
Mor bad till de högre makterna som hon brukar vi traumatiska tillfällen. Far log ett harmset léende som han brukade och visade upp hela framgarnityret som han plägade. Vi syskon hoppade ut i den lediga sensommarkvällen tillsammans med våra kamrater och fattade inte mycket av vad den nya muren betydde. Kritiken mot muren var hård och hög. Främst från högerhåll förståss.
    Nu är muren riven. Men icke tankarna om höga murar. I Palestina går en ny mur. Ofta tvärs igenom palestinska bönders åkrar som effektivt hämmar och gör det omöjligt att odla som förr. Israelerna gör vardagen till ett helvete för palestinierna i akt och mening att palestinierna ska tröttna och flytta nånannstans.
    VART VETE GUDARNA.
    Skammens mur slingrar sig genom Palestina som en olycksalig orm. På somliga ställen har konstnärer prytt muren med fantastiska konstverk, ibland med hålliknande bilder som förskönar istället för förfular. Allt med den fantasistska mänskans påhittighet.
Israel landet där den kriminella statsbildningen säger sig vara den enda demokratin i regionen. Vilken underbar lögn de framför. De ortodoxa judarna avskyr muren liksom dom avskyr sionisternas aggressiva äventyrspolitik mot de fördrivna. Heder åt de ortodoxa. Synd att de är i sån minoritet.
    I USA byggs en ny mur mot Mexico. En jättelång mur som ska skydda landet från arbetsinkräktare som bara vill ha möjlighet att försörja sina familjer till billiga arbetsköparpriser. General Bush och hans folkrättsbrottsliga anhang har bestämt att bygget ska bli av i en nära framtid.
    I Europa ska Sverige vara med och stärka gränsförsvaret mot det fattiga Nordafrika så att inte fattigbönder från Nordafrika ska invadera Spanien bland annat. De rika i nordeuropa ska förbli rika på det fattiga Nordafrikas bekostnad om man så vill.
    Rättvisan segrar kanske men långsamt går det …

Ta fast Madonna!

Vi i det vita väst ordnar barngalor för svältande barn i tredje världen. Vi adopterar barn på oklara grunder från Latinamerika och Afrikanska kontineneten. Vi vet inte om barnen i sin tur är stulna eller sålda till barnhem som kanske bedriver affärsrörelse i mer eller mindre omfattning.
    Vad vi vet är att länder i tredje världen har lagar om adoptioner som Malawi där det stipuleras att adoptionsföräldrar måste vara bofasta i landet i minst 18 månader, och att adoptionen följs och utvärderas av myndigheterna därstädes.
    Tänk att ett u-land har lagar. Tänk att de där fattiga krakarna försöker motverka en unges välbefinnande. Morsan dog i aids – den stora folksjukdomen i Malawi. Tänk att pappan nu får pengar som kan föda honom livet ut. Och ändå jagar man Madonna i tidningsspalterna. Det måste vara ren och skär avundsjuka.
     Lågt alltså. Vem skulle inte vilja adoptera en vacker liten svarting med plutmun som matchar en helvit gullig familj, allt inom ramen för en altigenom välmenande agenda. Ändå gör Madonnas tilltag många med rättskänsla rasande. Är det inte så här överklassen agerar. Den koloniala överklassen som liknar den i Djursholm och Danderyd. Vi gör som vi vill. Vi kan köpa oss rätten att stå utanför lagen. Madonna sitter säker i USA med sin modedocka som hon tänker göra ungen till som matchar de vita syskonen i familjen.
     Madonna har mage att kräva att ”adoptionslagarna ska ändras i Malawi” därför att ”aids skördar så många offer”. Det här skulle hon förstås inte godkänna i sitt eget land. Men i Malawi …
    I Sverige går modetjejer omkring med små puttehundar från Tibet som just nu är på mode medan hundägare med seriösa avsikter med sina hundar skakar på huvudet. Madonna borde nöja sig med en gullig hund som inte bekräftar den nordamerikanska jag-gör-vad-jag-vill-filosofin, som vi har så mycket av i världen idag. Hon borde efterlysas av Interpol för barnarov. Dock kommer det inte att ske för väst har alltid stulit från tredje världen både barn och antikviteter.
    Kanske ryter den svenska adoptionsrörelsen ifrån, ty annars smetas den ner av sån här rasism.

Vadå Svenska Freds …

Jag ringer upp Svenska Freds och Skiljedomsföreningen.
– Vet ni att det regnar bomber i Irak? försöker jag hurtigt inleda mitt samtal.
– Ja, vadådå svarar en röst. …
– Ja, ni säger ju inget om detta för irakier så prekära läge. Ni talar om vapenskrammel i Mellanöstern. I Irak skramlar det inte precis, det regnar, fortsätter jag mitt resonemang …
– Vi tar inte ställning för eller mot Irak nu, säger rösten som om jag frågar efter vädret därstädes och var en vanlig svensk turist som vill ha upplysningar om mitt färdmål.
Vår utrikesminister Carl Bildt ska idag måndag träffa USA utrikesminister Condolezzsa Rice hör jag i radio på söndag och Svenska Freds´ Ola Mattson rekommenderar honom att ta upp det han kallar vapenskrammel i Mellanöstern.
    Underligt, det verkar som det är farligare med vapenskrammel än att få – eller riskera att få – en mängd bomber i huvet, och därför inte riskerar att skicka sina barn till skolan eller att själv våga gå till det där jobbet som man inte har, för det har ockupationsmaken tagit ifrån en, då den statliga myndigheten bombades till aska, den där speciella dagen då allt skulle rättas till i landet Irak.
    Underlig värld vi lever i.

Nu skär vi bort de mjuka värdena i samhället. Bums. Låt de arbetslösa betala festen

En svag svensk statsminister har fötts. Marknadens knalle. Fifflande minstrar försöker den nye skydda med kroppen tills den tredje statsmakten river av honom täcket. Kejsaren är naken. Borta är blåstället. Inte ens hängslen finns kvar. Bara en ljusblå variant av förre kejsar Lundgren finns kvar, nu en massmediatränad Danderydsbo som underbetalt sina barnflickor som giribukarna tarvar i Danderyd.
    En misslyckad kulturminister som likt en bulldozer tänkt riva ner publicservicetanken genom sitt eget 16-åriga publicservicesnyltande (inte betalt sin egen avgift) och nu ämnar skära bort och förminska tankens verksamhet hos ett betalande folk som hon hatar.
    Bildning är motsatsen till nyliberala ideér, ty allt i den korgen härrör ur en bananreplubliks idéflora, där jakten på pengar är allenarådande. Folkets intressen genom det ögat är att producera och hålla käften.
    På mitt företag SJ AB har det utmynnat i att företaget stängt ner kritiska tankar om affärsverksamheten som SJ AB bedriver. Brev från medarbetare besvaras icke. Kritiska insändare neligeras. Dialogen i företaget är borta. Huvudkontoret har tagit över och betraktar produktionens män och kvinnor som maskindelar i ett förslavande system.
En annan s k handlesminister halkar på bananskalet i en verklighet hon inte trodde fanns. Hoppsan är det så ni ser ut, utbrister denna Djursholmskvinna i sin sömndruckna och pappabetalartillvaro och förstår ingenting av omgivningen. Va, ska jag betala nu när jag aldrig gjort det förr – skatter och sånt, utbrister hon tyst för sig själv, medan Danderydsbon som leder partiet sliter sig i flinten så huden rodnar.
    Nej fy fan, fyra år med dom kommer att bli en mardröm. Med eller utan fifflande ministrar.

Ett tillägg:
Hur ska den nya ministären kunna skapa full sysselsättning genom att skapa flera arbetslösa genom att minska arbetslösas ersättningar. Ty köpkraften försämras ytterligare i Sverige genom mindre konsumtion hos den stora massan. Det i sin tur leder till mindre jobb i en kommande lågkonjunktur som produceras genom den nyliberala agendan världen över. Krigspolitiken som USA bedriver världen över med säte i Mellanöstern undandrar de amerikanska massorna konsumtion p.g.a att så mycket av deras pengar går till krigshushållning i fjärran land. Alltså det blir dyrare för det amerikanska folket att underhålla sin välfärd som sjukvård etc. i en ekonomi som mer liknar andra världskrigets ekonomi.
    Detta sagt angående den nyliberala agendan som vi själva med den nya regeringen kommer att fördjupas i. Den nya regeringen ska lägga ner Arbetslivsinstitutet i Norrköping. Det är betecknande för där undersöker forskare bl.a stressen i arbetslivet och de nya villkoren i ett samhälle som allt mer skiter i medborgarnas villkor.
    Intigrationsverket ska också läggas ner där en mycket skarp forskarrapport 2005 kritiserar den förra regeringens integrationspolitik i Sverige. Som den dåvarande ministern sopade under mattan.