Varför skulle Lars-Erik Petersson fällas ?

Nej Skandiachefen frias helt ”rättvist” av hovrätten. Hela Skandiastyrelsen är skyldig till ”trolöshet” mot huvudman det finns ingen underskrift som fäller huvudmannen. Det finns ingen underskrift om att taket för bonusprogrammet ändrats, det var fritt fram för styrelseordförande Peterson att snuva Skandiaägarna på smör. Skandiaägarna står med långnäsa och har ingen chans att få igen några pengar som gick till bland annat lyxsanering av chefernas bostäder. Girighet är kapitalismens huvudfåra själva drivkraften i systemet. ABB-chefen Barnevik som botgör sig i Indien med mikrolönfonder till särskilt kvinnor därstädes är levande bevis på girighet -icke dömd i domstol- men av en massmedia- opinion på ledarsidor. So what ?????

Kobra som dog.

Kulturprogrammet Kobra gillar kuppen i Thailand. Programledaren var där på besök. Han konstaterade att nöjeslivet i Bangkok fick en skjuts av kuppen. Demokrati var inget bra,  för då kunde polis storma in på krogen,  där folk snortade kokain och gubevars, störa snortarna. Snortarna fick lämna blodprov. En engelsman som gjort pengar på kroglivet i Bangkok och räknas som en ledande krogguru i staden,  är mycket glad att statskuppen i Thailand fått en sådan utsökt effekt på kroglivet. ”Nu kan vi göra vad som helst på krogarna förkunnar en lycklig nöjesproducent” och ler med hela fejset. Kobra ägnar också den allsmäktige Thailändska kungen nu 80 år, sin ära,  och hävdar att alla thailändare ÄLSKAR KUNGEN. Min aktning för programledaren sjunker som en sten och kulturprogrammet Kobra existerar inte längre för mig.

Sudda ut gränser

Var på teater,  min dotter spelar med i en skolpjäs som elever på Estetiska gymnasiet i Liljeholmen anordnar. Pjäsen är – hör och häpna –  en Norénpjäs. Vem fan vågar sig på en sådan föreställning ? Jo ungdom som inte har översvallande respekt för författare,  vare sig Norén eller någon annan kändis.

Pjäsen heter Kliniken. Fem patienter kastar sin ångest och fruktan mellan sig och publiken. Tre lättmetallstegar är den sparsamma rekvisitan. Publiken sitter uppradad  i två rader uppefter ena lånväggen. Tre patienter möter publikens blickar från en utsiktspunkt på metallstegen. En kille är låååång han har en av huvudrollerna. En skådespelare sitter på golvet (min dotter) spelandes en förtvivlad kvinna med tydlig omsorg om sina medpatienter. Hon agerar som hon trots sin sjukdom kontrollerar den sociala kvaliten i verksamheten. Den långe patienten är trots sin återhållsamhet i mimiken och sitt långsamma tal kanske den sjukaste, den som kan göra det andra inte mäktar. En av patienterna agerar åskledare hon kämpar med sin kropp genom föreställningen hon har den hårda fysiska rollen, den vars röst finns i rörelserna. Den som avleder den värsta frustrationen med sina rörelser,  med sitt kroppsspråk.

Mentalvårdaren är hånfull ömsom medkännande fastfrusen i en föreställning,  om att frisk luft gör susen;  Frikopplad från de sjukas ångest,  där friskluft är en fara,  som allt annat normalt.

Det finns många filmer framförallt,  där uppburna filmskådespelare inte når den klass dessa elever visar upp. Gränsen  mellan proffs och amatörer  är flytande och inte absolut. Det visar den här kvällen.

Zimbabwe-hyckleriet, WTOs våldsmentalitet

Om och om igen slår västvärlden med sin mänskligarättigheters-retorik mot president Mugabes antikoloniala politik i Zimbabwe. Landet är i kris efter en omstrukturering,  där de vita markägarna fått stryka på foten för en egen svart befolkning som inte i alla delar ännu klarar av att producera mat och kläder,  som den vita koloniala strukturen klarade av. På det läggs embargo mot landet som stryps på den internationella scenen; garotteras om man så vill.  Den handlingen från det s.k världssamfundet, FÖRSVÅRAR zimbabwernas möjligheter att stå på egna ben. Det är meningen. Liksom det är meningen att det s.k världssamfundet nu försvårar för de mänskliga rättigheterna i HELA AFRIKA.  ATT UTVECKLA SIN SJÄLVSTÄNDIGHET OCH SIN PRODUKTION AV VAROR OCH TJÄNSTER, TY VÄRLDSSAMVETET DET S.K VÄRLDSSAMFUNDET,  MED WTO I SPETSEN LÄGGER NU SIG I AFRIKAS HANDELSPOLITIK GENOM ATT FÖRSVÅRA ARFIKAS EGEN PRODUKTION  AV VAROR OCH TJÄNSTER, GENOM S.K FRIHANDELSÖVERENSKOMMELSER DÄR EUROPAS PRODUKTION GÅR FÖRE,  AFRIKAS MÖJLIGHETER TILL DET SAMMA.

Det är ”mänskliga rättigheter” enligt cynisk europeisk kolonial tradition; mera åt nord mindre till de fattiga. Tack och adjö, alltså, AFRIKA.  

vem ska nu trösta knyttet

President George W. Bush har gått på en riktig landmina. 16 (inte visste jag om så många i USA) underrättelsetjänster i USA har läckt ut att Iran ingalunda håller på att fiffla ihop en atombomb i sina mörka källare. Snarare lade Iran ned sin ”atomboms- tillverkning”  2003,  av rädsla,  efter USAs  invasion i Afghanistan efter 11 september, och  kaoset som följde därpå.  Landet drog slutsatsen att inte reta den björn som sover.

USA och Israel har länge hetsat mot Iran om atombombsteorin;  att Iran när som helst kommer att springa fram med en atombomb i näven och hota det lillla fredliga Israel. Bush och hans militärer har under flera år trappat upp retoriken,  som de gjorde innan Irakinvasionen,  i uppenbart syfte att kunna slå till mot Iran och spränga landet i munsbitar,  som USA gjort med Irak,  där etnicit  kontra motståndskampen,  delar landet i krigszoner.

Nu står alltså Bush vid ett vägskäl ; ska han sluta sin Iranhets eller vilken tappning kommer nu ? Försöker Bush fortsätta sin Iranhets med nya anklagelser,  sekonderad av  Israel, som har allt att vinna på att hetsretoriken fortsätter,  och är en DEL av den. Jag tror starkt på det senare,  Bush agenda är nämligen mager och han har inga ambitioner att hålla sig till det vi kallar SANNING.

Underrättelsetjänsten i USA var också inför Iraköverfallet, starkt kritiskt mot överfallet,  och var redan då på kollisionskurs mot sin husbonde. En splittring  som i och för sig är intressant.