Monthly Archives: mars 2011

Dödsboet Saab

Standard

För ett och ett halvt år sedan räddades Saabarbetarna tillbaka till ett företag, som i princip hade upphört, då svenska staten genom Statsgälden och Bo Lundgren bland annat, gick som garant för fortsatt bilproduktion. Många, de flesta hade sett Saab gå i graven. Nå, glada Saabarbetare betraktade särskilt chefen och VDn Jan Åke Jonsson, som hjälte i sammanhanget. Utanför honom gestikulerade det lilla marginella Spykers Victor Muller vilt. Han är idag ordförande i Saab, därtill har en ökänd rysk affärsman tillkommit, en man som benämns som opålitlig och en belastning för Saab.

Saab har idag fordringsägare hängande i kjolarna, (Saab produktion idag hälften av det lågt räknade 60-70.000 bilar/år), fordringsägare som säljer komponenter till Saab och inte fått betalt sedan slutet av december 2010. Victor Muller ropar på nyemission, och friskt kapital till företaget. Frågan är om det överhuvudtaget går. Att Jan Åke Jonsson avgår som VD för Saab, efter 40 år med sin ögonsten kan vara tecken på att Saab sjunger svanesång. Victor Mullers ”affärstankar”  bortom räkningshögarna,  får VDn  J.Å. Jonsson att avgå, och slippa dras ned i djupet.

Innan skeppet sjunker borde arbetarna gå i strejk, och kräva Victor Mullers, det skulle innebära en liten frist.

Annonser

Globalisering med andra medel I Libyen

Standard

Är bombningen av Libyen en förutsättning för ekonomisk globalisering ? Jag tycker att frågan är värd att testa. Det finns rykten att Khaddafi var i färd med att återförstatliga oljeindustrin, och köra ut de internationella oljebolagen som håller till i landet (sanningen får vi kanske aldrig reda på). I samma veva har etniska motsättningar uppstått mellan olika folkgrupper som hetsats till att bekriga varandra, med utländsk hjälp. Bl.a har agenter från England avslöjats (BP) som infiltratörer för att hälla bensin på lågorna. Det här är tankar som har sin grund i att länderna som anfaller landet (Frankrike, England, USA i spetsen) har stora svårigheter att täcka sina energibehov då de inte själva har gas och olja, i någon större utsträckning. De multinationella bolag som BP och Exxon och allt vad dom heter, skyr inga medel, det har vi sett i Irak och Afghanistan (gasledning från Kirgizien, Turkmenistan, plus andra naturtillgångar), där det utspelar sig olje- och gaskrig sedan många år tillbaka.

Traditionellt kallas västvärldens interventioner i länderna i centralasien för humanitära insatser; allt från att rädda kvinnornas position i samhällena,  till att bekriga knarkhandeln, som i det senare fallet är krigsbaroner,  i framförallt Afghanistan, som tjänar storkovan på narkotika distributionen till Europa och USA, samtidigt som de utses till höga politiska poster i samhället (Afghanistan). Man behöver inte vara allt för konsipiratorisk lagd för att sätta ihop ett och ett, och se de imperialistiska sammanhangen.

Libyen har 2 procent av världens olja. Inte mycket kan tyckas, men trots det har utländska oljekonsortier intressen av den libyska oljan, som all annan olja i världen. Krig är som en känd militärhistoriker sa; en fortsättning på politiken. I vårt 2000-århundrade är oljeresurserna inte längre oändliga, det gäller därför att roffa åt sig så snabbt och brutalt naturtillgångarna, och ha försprång före kapitalistiska uppkomlingar som Kina och Indien, kanske också Ryssland,  på världsmarknaden. Det är därför inte konstigt att Kina, Indien och Ryssland är kritiska till anfallet på Libyen. De länderna handlar ännu så länge med oljan (Ryssland proucerar egen olja och gas), och har därmed stora intressen att det hela sker någorlunda fredligt. Annars hamnar de i slagskuggan. Kapitalismen är en ständig tävlan om råvaror i främsta rummet. Politikerna kan inte göra så mycket åt det, så länge de inte inser att världen måste sträva mot socialismen, och en jämn inkomstfördelning såväl intern som externt, för att jorden ska bli en god plats att leva på. Jag tror att Karl Marx hade ett och annat att säga om fallet Libyen, som behandlas som ett resultat av en humanitär katastrof (fast andra länder är mycket värre mot sin befolkning, Saudi Arabien t.ex), då det i själva verket handlar om det eviga mantrat ekonomisk globalisering, och politik med andra medel.

FN som allt mera blivit en handräckning till USA och Nato har -som det visat sig-,  två folkrätter en för de undergivna små länderna, och en annan för de ekonomiskt starka, som USA. Inget kan ändras i frågan om inte världsopinonen genomskådar spelet, och protesterar vilket de gör i arabvärlden, som drabbats av det imperialistiska svärdshugget, mer än en gång i historien. Förutom de nämnda länderna i arabvärlden konfronterades  Syrien, av engelskt flyg i det gyllene seklets början, på 1900-talet. Imperialisterna är hatade i arabvärlden, så ock bombningen av Libyen. Vår massmedia har intressen att ge en humanitär bild där vi ser ut som dom stora hjältarna medan tredje världens makthavare är de verkliga världsdespoterna. Mönstret går igen.

Björnen sover björnen sover i sitt lugna bo tills………

Standard

Ett gäng grabbar var och skidade uteanför pisten i mellanfjällen någonstans. Plötsligt kör en av killarna över en björn. En björn som yr i mössan har vaknat för tidigt i sitt ide. Björnen tar käften till hjälp och hugger grabbfan i låret. Släpar in honom i idet. En ganska generös Björn förövrigt, ty han dödar inte skidåkaren utan går ut från idet, där han lagt grabbhalva ett. Utanför angriper han en skidåkare två, som är vän med den som ligger i idet, och har krämpor. Grabbhalva två slår staven i huvudet på björnen, som får nog, och lommar iväg. Beskedlig som han är. Björnen hade kunnat döda också grabbhalva två. Men icke. Han lommar iväg som sagt.

Vilka slutsatser drar då myndigheterna ? Jo man utlyser allmän jakt på björnen. Björnen förklaras fredlös av myndigheten. Den ska skjutas ihjäl. För att !. en grabbhalva åkt på dess hjässa. Och för det andra för att björnen var hygglig, och inte hade ihjäl grabbhalvorna bums. Så jävligt korkat agerar vår myndighet som har med jakt och grabbhalvors klanterier att göra. Istället borde björnen få ett hedersomnämnande som den varsamma björnen.  Och för att den föredrog, att lomma av. Grabbhalvorna borde få en uppsträckning och lite fjällvett. Man slutar aldrig att förvånas över myndighetsutövningen i detta djurföraktande land. Björnar gillar blåbär, mindre galna turister.

Johan Norbergs villfarelser i Metro

Standard

Han skriver sig som idéhistoriker och författare och skriver kolumner i gratistidningen Metro. ”Japan visar att kärnkraften är säker” påstår han i senaste Metro 24 mars. Det är nu 25 år sedan Tjernobylolyckan i Ukraina, rättare sagt klockan 23.35.45 den 25 april.  Härdsmältan som fick verkningar ända in i Sverige svenska skogar särskilt runt Gävle blev smittade av radioaktivt stoff som regnade ned över bär- och svampskogarna. I övre Norrland fick samerna problem med avyttringen av renkött vilket påverkade samernas ekonomi ordentligt. Folkteatern i Gävle tar upp en pjäs om händelserna med namnet ”Vi skulle ju bara handla” i regi av Michael Cocke.

Många år har gått. Idag har vi galopperande problem i Japan med fyra havererade kärnkraftverk efter tsunamin för en och halv vecka sedan. Fisken utanför den Japanska nord-östra kusten har 800 ggr mer strålning och farliga ämnen än vad som är normalt. Grönsakerna från Fukushima-regionen får inte säljas i Japan och har exportförbud. Mjölken från samma område är spärrad. I Tokyo uppmäts för höga halter strålning och folk börjar oroa sig på allvar för strålningen i Tokyo. De som tar mest stryk i dagens läge förutom de som evakuerats från en tre mils radie från olycksplatserna, är bönderna och fiskarna som under -oklart hur många år- inte kommer att kunna jobba med sina produkter, de tvingas ut i arbetslöshet i sämsta fall. Japanska myndigheter och företagsledningen för kärnreaktorerna, har mörkat ända in i det sista vad som egentligen sker med strålningsrisken. Det är inte förrän nu  siffror och mätningar börjar visa hur skadat det japanska samhället blivit av kärnkraftolyckorna i Fukushima. Vi har ännu inte sett slutet på historien och befinner oss i prologen, hur mycket av Japan och landets ekonomi är skadad för lång tid framöver vet vi alltså inte ännu. Hitintills har man räknat ut skador på omkring 2000 miljarder kronor, halva Sveriges BNP under ett år.

I det läget är Johan Norbergs påstående ”Japan visar…. anmärkningsvärt dumt också för att komma från en nyliberal.

Vietnamkriget handlade om ett lands självständighet och oberoende

Standard

Det ser ut som stora delar av den s.k vänstern har glömt vad Vietnamkriget handlade om (ang en jämförelse i radio p1 i morse). Nämligen Vietnams oberoende och självständighet. Landet ville slippa fortsätta vara koloni för väst. Frankrike och USA närmare bestämt. Vietnam fick hjälp av Sovjet/Kina men inte i form av Sovjetiska/Kinesiska bombningar, utan vapensändningar. Det är ödets ironi att de två förra länderna idag går i bräschen, för att bomba Libyen, till underkastelse. Officiellt i namn av att ”rädda revolutionen” i Libyen. Man kan med stor sannolikhet säga att vare sig USA eller Frankrike, stöder revolutioner, mer än till namnet, förutom att de vill sko sig ekonomiskt. Framförallt USA befinner sig i en ekonomisk utförsbacke, och robotorna de skickar iväg från sina krigsfartyg kostar lander enorma summor, samtidigt som landet har fullt upp med sitt koloniala krig i Afghanistan och Irak. Vem kan tro att USA agerar ideéllt utan baktankar och avsikter. USA har fullt upp med oavslutade erövringskrig (som också Sverige och EU deltar i (Afghanistan) med förment humanitära skäl, som innebär att USA lever i en krigsekonomi. Idealiteten är som när Belgiens kung Leopold utrotade kongoleser för det vita guldet -elfenben-,  i slutet av 1800-talet för att berika sig och sitt hov i Belgien,  med hjälp av religösa formler, uppbackad av drottning Victoria i Storbritannien.

Idag bekämpar USA och nio andra länder Libyens folk, i namn av humanitära formler. Uppbackarna på vänsterkanten agerar som drottning Victoria av Storbritannien, 1899.

Krig som aptitretare krig som efterrätt

Standard

Aftonbladet den gamla arbetartidningen, när det fanns arbetare i den socialdemokratiska vokabulären, visar med hjälp av klatschig färgbild, hur USA , och de andra nio krigsländerna ska bomba Libyen. En pojkdröm besannas i bilden. Detaljerna är utstuderade tecknaren har lyckats. Och på en sidoartikel får Hillary Clinton mottaga hedersuppdraget med rubriken; ”Det här kriget tillhör Hillary”. Hurtigt som om Aftonbladet äntligen är på hemmaplan. Färgbilden på båtar och flyg plus de ståtliga Tomahawk-robotorna är inte ett dugg sämre än när man ”Säljer Krig Som Margarin”,  i Jan Myrdals bok på bokförlaget Leopard, för några år sedan. Inte trodde jag för några år sedan, att de som kallar sig antiimperialister på vänsterkanten, skulle låta sig köpas med enkla medel, ännu en gång, mot tredje världen. Förra gången var ju när exJugoslavien bombades, och somliga på den s.k vänsterkanten APPLÅDERADE för att ett land skulle elimineras. Aftonbladet drar på rejält, och med tecknarens hjälp gör krig aptitligt, utan några offerscener, ett precissionskrig som det falskt kallas, ett krig som annars är förunnat de unga släktet i krigsspel på nätet, där dylika bildexesser råder.  Somliga vuxna på vänsterkanten, brukar fråga sig om inte dylika bildspel och ungdomsnöjen är ”skadliga”, och skapar onödig ”våldsfixering” hos det uppväxande släktet. Verkligheten, är som vanligt värre. Dikten får vänta.

112 Tomahawk i natt mot Libyen

Standard

10 länder deltar i slakten av Libyen. Libyens premiärminister kräver att FNs Ban ki-Moon ingriper för at stoppa förödelsen, och den internationella interventionen. 112 misiler sköts från ”USS Barry” en amerikansk jagare i natt. Av kryssningsrobotorna träffade ”över 20” säger amerikanska rapporter. Vart de övriga tog vägen, ja det vet bara de som eventuellt träffades av de fruktansvärda bomberna. Hur många som dör i Libyen av koalitionens robotor och flyganfall kommer vi sannolikt inte få reda på. Ty vi lever i censurens tidevarv vilket Wikileaks manifesterat ett antal gånger. Robotorna sägs ha varit riktade mot luftvärnet i västra Libyen, runt Benghazi och Misrata.

Kvällstidningen som rapporterar anfallet från jagaren frågar inte om hur många offer Nato skapade i natt, och hur många offer som koalitionen kommer skapa under de veckorna eller dagarna bombardemanget pågår. Förmodligen finns inga mänskliga hinder i vägen för maktuppvisningen från Nato med allierade, där också norrska och danska flygare ingår.

Man får ännu en gång skämmas att tillhöra det som kallas ”världsamfundet”. Den rika världen nord mot syd där nävrätten kallas mänskliga rättigheter. Rättigheter som är värd en pisshink för att få igenom västs intressen.