Nu rasar propagandan mot Iran

Plötsligt beskriver ockupationsmakten USA ”Irans” inblandning i Irak som en nyhet. Iran kränker Iraks suveränitet genom att skicka in ageneter i Irak, som stöd till shiamuslimerna i Irak. Detta är inget nytt. Iran har påverkat utvecklingen i Irak under hela kriget och haft sina ”stödtrupper” där. Tillsammans med en massa legoknektar och peshmergas, kurdiska stödtrupper som bl.a vara med och förstörde Falluja. Tillsammans med den israeliska säkerhetspolisens Mossadageneter i den gröna zonen som undervisar irakiska kollaboratörer i konsten att döda och sabotera motståndskampen. Det ”nya” är att USA håller på att ladda upp för en ny flank för tillslag mot Iran. Som vanligt är USAs förevändning Irans kärnkraftsprogram för fredligt bruk. Kärnkraft som USA påstår Iran ska använda för militära ändamål mot Israel. Israels propagandasajter runt omkring i världen går på högvarv och producerar med sina lobbyister ett regn av desinformation. Nyttiga idioter klistrar in Jerusalemproducerad desinformation som en annan nyttig idiot i slaget om oljan i Mellanöstern med kniven på Irak och Iran. Den amerikanska flottan har siktats med förstärkning i Medelhavet och vapenskramlet närmar sig ett krigsscrechendo. Vår utrikesminster säger inte ett pip om vapenskramlet. Tvärtom kommer han förmodligen applådera överfallet som kan komma vilken dag som helst.
    Själv skriver jag varje dag på en finsk Webbsajt mot en krigsfanatiker i Vasabladet som är en av Israels många många epigoner ute i Europa. Mannen säger sig vara ”pacifist” medan blodet rinner ur mungiporna på honom. Vi är några på sajten som för en försvarskamp mot mannens propaganda med ganska gott resultat. En av de värsta mördarna på sajten har avstängts p.g.a direkta mordhot mot bl.a Chavez. Därför kommer mina inlägg på FIB-sajten lite glesare.
    Angående hetsen mot FIB/K. Gå med i Palestinagrupperna och fyll rörelserna med arbete.

Fadimapriset gynnar rasismen

Kvinnor blir mördade i Sverige i familjerelationer eller mord utanför familjen. När kurdiska kvinnor blir mördade kallas det hedersmord. Pappan i det här faller har mördat sin dotter som gick utanför gränsen vad han accepterade. Pappan sitter nu isolerad i fängelse förmodligen nöjd med sitt dråp. Det handlar om kontroll över en familjemedlem. Svenska män mördar då och då sina kvinnor efter ofta, en lång tid av misshandel. Mekanismerna är de samma. Mannen har förlorat kontrollen över sin kvinna och ser som enda utvägen att mörda sin fru/sambo. Då relateras inte till ” hedersmord ” bara ett tragiskt mord i massmedia.

Feministrörelsen är skyldig till stämplingen. Varför ? Jag tror det handlar om feminströrelsens egna fördomar mot utländska män som man stigmatiserar genom den här stämplingen. Utländsk ”kultur” tillåter mord på de egna kvinnorna hedersmord är en ”kulturell” företeelse. Släkten hjälper gärna till att hålla mördaren utanför lagens  arm. Det blir då en släktheder som massmedia vältrar sig i.

Vi har då fått en situation i Sverige där invandrare demoniseras som tidinställda bomber. Feminismen spelar därmed rasismen i händerna. Socialdemokraten Nalim Pekgul ordförande i sossekvinnornas riksförbund, står bakom Fadimapriset bland annat. Hon bedriver röstfiske i sjuk sak alltså. Hon är själv kurd och har mycket bra insyn i kurdiska mäns tänkande och borde vara kvalicifierad att skilja agnar från vete.

 

Konsten att göra sossarna till ett 10 % parti

Valet av Mona Sahlin till ordförande för sossarna är miserabelt och visar hur socialdemomratin inte längre har folklig förankring. Mona Sahlins framtoning är en småtjatig småföretagares. Hon gnider sin fiol i moll och det låter alltid som hon missat sista bussen. En uppskruvad bitterhet märks mellan raderna förorsakat av medias uppvaktning av hennes kontokortaffärer, som ju är småpotatis. En arbetartjejs fiffel i jämförelse med en aristrokatfifflare som Carl Bildt.
    Avtackningen av Göran Persson var en enda lång litania av tacksamhet  Än från Ohly än från Reinfeldt och visar hur det politiska etablissemanget slickar varandras fötter i känslosamma lägen. Varför höll Ohly födelsedagsfirande; 50 år, för det borgerliga blocket, som han säger sig avsky? Hur kan han ta emot en Djurgårdströja av Fredrik Reinfeldt och biocheckar, förlåt Dylanbiljetter, av Folkpartiet? På jobbet brukar vi få biocheckar av arbetsgivaren då vi varit extra duktiga. Många fnyser åt det. Inte Ohly han bjuder in småborgarna och blir kramad av sina motståndare.
    Göran Persson får stövlar av sitt politikerskrå. Nej det luktar inte politik längre det luktar samkväm.

Tills döden skiljer oss åt

I vår kontaktlösa tidsepok där att gå och handla i ett centrum inomhus, är för många, samma som att finnas till, är chattandet en livsnerv. En lina att sträcka ut till en medmänska. Förr spelade frikyrkorna en stor roll för di svenske. Se bara på P-O Enqvists bok Lewis Resa, en känslig bok som beskriver församlingslivets hårda villkor; att hålla sin tro glödande, att inte tvivla, att följa herren din ledares ord, att leverera tiondet så att församlingen icke må dö. Och sist att underhålla den stora ledaren med offergåvor. Att ge den store ledaren publika siffror som ger ledaren existensberättigandet.
    I boken beskriver författaren den idologiska kampen, hur Lewi Petrus håller linjetal som vilken politiker som helst. Hur han undan för undan glider ifrån Lidman den andra predikanten som är mera höger än Petrus. Petrus som bekänner sig till ”vänstern”; en folkrörelsens Messias inom den heliga rörelsen, väckelserörelsen som hade sådant inflytande i Sverige långt in i 50-talisternas tidevarv. DÅ chattade man i kyrkorna. Man hämtade sin brud där, inte Kristi brud men väl en Eva, en Britt, en Solvig, en Anna – ja allt vad den tidens namn gav. Man förenade det andliga med det köttsliga, tittade blygt på sin tillkommande, flyttade sig närmare henne eller honom som man drömt om. Kanske skulle den fina fisken fastna till slut.
    Idag träffas man på nätet, gör sig nätberoende. Det behöver inte innebära giftemål. Det kan gälla andlig spis. Det kan gälla att hitta någon att lika sig med i en politisk diskussion som aldrig tar slut. FIBs chattsida är som en kacklande familj. En kär familj som chattarna återkommer till. Många sitter sömnlösa nätterna igenom och chattar och letar länkar. En sann kulturell gärnig? Ja, kanske. Hålla yttrandefriheten kokande, många inlägg närmar sig kokpunkten, hårda slag utdelas, mindre piskande likaså, invektiv utdelas, ett introvert kackalnde ibland, bara de närmaste kan gå in i denna heta bastu där kvastarna går från hand till hand. En nybörjarläsare finner sig stå utanför. Kommer aldrig in i bastun riktigt, blir sittande på nedersta laven, stänken uppifrån slår mot ryggen ibland men inte mer.
    Vad händer då vid en härdsmälta, när datorn haverar? Katastrof som Knut Lindelöf berättar i sin FIB-krönika på www.fib.se. Omedelbar reaktion i form av en frossa. En nätfrossa som bara en insatt och inbiten chattare kan uppleva. Som när en alkoholist fråntas supen just i ögonblicket, handrörelsen,  när den ljuvliga vätskan ska föras till munnen. Då släcks scenen det blir svart i rutan. En hel värld försvinner. En hel föreställningsvärld omintet. Hundra kilometer i timmen rätt ner i backen, en störtning.
    Sen att ta vara på resterna att med darrande hand ringa räddningstjänsten. Hallå, min d…ator har pajat den e´ helt s…vvvart,  vad ska jag göra? Lyfter datorn till bilen som med ett barn på väg till sjukhus. Själva livet rullar iväg – snyft, tankarna mal. När ska livet uppstå igen? frågar en orolig röst. Ja, för alltid säger en annan. Tills döden skiljer oss åt,  en tredje.

Internationellt brott mot Saddam Hussein

Världssamfundet med USA i spetsen gör sig skyldig till internationellt folkrättsbrott mot Saddam Hussein, då man regisserat dödsdom mot sagda man. Världens rättsröta  ångar upp ur krigsgropen som USA förvandlat Irak till, med hjälp av Tony Blair från England och andra småhandlare i den interantionella politiken. FNs roll får på intet sätt glömmas bort, att FN sen ett antal år sanktionerat förödelsen i Irak är en skamfläck för organsationen, som då och då gör magplask då husfar (USA) kräver det. Istället borde denna vår skyddsorganisation som de små länderna är så beroende av, nagla fast USA och koalitionens krigsförbrytelser i Irak och Afghanistan. De brott Saddam Hussein gjort sig känd för är en sak för det irakiska folket att ta itu med som det alltid tillfaller det egna folket att göra upp med sina politiker i smått som stort.
    När Somalia anfalls av Etiopien är USA med på noterna för att anfallet riktar sig mot den s.k islamistiska ledarna i Somalia. Islamisterna lär ha fått styr på ordningen i landets huvudstad Mogadishu, efter år av kaos och brottslighet som handikappat stadens invånare, på grund av den stora oordningen, och rädslan att gå ut. Islamisterna har agerat ungefär som talibanerna i Afghanistan, med hårda kroppsstraff vid förbrytelser mot de religiösa lagarna, som ledningen infört. Gott eller ont. Det kan bara invånarna själva avgöra. Premiärminister Meles Zenawi i Etiopien och hans regering tar på sig ett stort ansvar internationellet i sin förbrytelse, mot det somaliska folket. Den  etiopiska regeringen stöder den internationella hetsen mot muslimer, särskilt i de fall där muslimer råkar inneha makten och motarbetas internationellt, som i fallet Palestina där Hamas råkat ut för internationellt embargo och utsvältning, efter demokratiska val. Det här gör kriget så mycket större och i linje med vad världens största terroristmakt USA gynnas av. Liksom brottsliga domar som mot Saddam Hussein.

Andreas Malm ta av dig dina svettiga strumpor

Skribenten Anderas Malm angriper på nytt Folket i Bild/Kulturfront och dess läsare genom att frammana en bild som ska avskräcka de senare. Malm hävdar att tidningen är antisemitisk och inte förstått sionismens roll i världen och Israel.
    Malms värdering gömmer en grotesk trångsynthet. Malm förfäktar nämligen att sionismen inte är en världsideologi utan avgränsat till Israel. Vidare hävdar Andreas att Israels roll i världen begränsar sig till just Israel. Så är det inte. Malm vet heller ingenting om demokrati inom Folket i Bild och vår inställning till rätten att föra fram olika ståndpunkter utan att bli utsatta för ensidga raseriutbrott i stil med Andreas Malms på Folket i Bild/Kulturfront.
    Han vet ingenting om tidningens konsekventa antiimperialism utan att snegla till en eller annan maktsvär och herrenpåtäppanideologi. Faktiskt påminner Malms okunniga utbrott om centerpartisten Fredrik Federlys angrepp på Hotell och restaurang-anställdas demonstration mot en arbetsköpare som inte vill skriva på kollektivavtal. Det gör det i så motto att Malm angriper själva roten för FIB:s existens – antiimperialismen,  och vår konsekventa hållning i ämnet. I förra fallet roten – att teckna kollektivavtal.
    För att ta sionismen, så pekar läran på nödvändigheten att ha en ren ideolgi i ett land som inte får uppblandas med andras religioner och religösa ideologier, så kallad etnisk rensning. Det innebär att muslimer i Israel dvs. araber, inte åtnjuter samma rättigheter som de renläriga. Det innebär att renläriga från hela världen ges utrymme att samlas i ett land, utan att riskera beblandning, som vi andra gärna i demokratins namn ”står ut med”. Det innebär tvärtemot Malms trångsynta värld en förskräckande ”världshegomoni” ty uppsamlingsheatet föregår i en rad länder världen över. Dock har uppsamlingen avtagit starkt, och en viss utflyttning äger rum p.g.a den rasistiska karaktären, och att de ständiga interna striderna jagar iväg schysst folk från Israel, folk som inte har något emot att israeler och araber lever under samma tak, med samma demokratiska rättigheter som grund.
    Att vissa inom FiB förfäktar enstatslösning och andra tvåstatslösning ryms mycket väl inom ramen för det FiB anser om yttrandefriheten i FiB och annorstädes. Det retar Malm till den grad att han vill se oss upplösta. Vi hävdar dock att palestinierna själva i grunden ska bestämma sin vandring, inte Malm eller FiB.
    På en särskilt viktig punkt punkterar sig Andreas pinsamt. Han ser inte att Israels roll i Mellanöstern faktiskt är en konsekvens av USA:s strävan efter VÄRLDSHEGEMONI. För att komma från en så pass förment påläst journalist förvånar det mig. Har du inte sett att amrisarna bara utnyttjar de stackars israelerna för SINA EGNA SYFTEN. Oljan i Mellanöstern lyser så starkt i ögonen på USA att de inte kan låta bli att engagera sig i området. Israel utgör därvidlag en lämplig camperingsbroder. Det har vi i FiB sett för länge sen. Det gör inte oss till antisemiter, utan till konsekventa försvarare av palestiniernas rättigheter, att finnas i området på lika villkor som israelerna. Hur ser du Malm på sudanesernas rätt till sin olja? Tycker du det är rätt av det vita samfundet att dela upp landet i enklaver, för att ta tillvara och roffa åt sig landets olja? Varför håller Carl Bildt så låg profil i sitt ”försvar för folkrätten” i Sudan? Kan det vara för hans oljeaktier därstädes? Jag skriver det för att du ska se Israels roll i slaget om oljan som ju inte är unik, där just Israel används som murbräcka för en supermakts rovgiriga intressen i mellanöstern och Israel.
    Folket i Bilds antiimperialism sätts på prov varje år på den årliga stämman där kursen kan rättas till och korrigeras om så behövs. Malms angrepp på FiB får oss att fila extra på vårt vapen som tydligen har en exalterande verkan på Andreas, i hans färd mot en karriär inom ja, vad det nu blir. Inte någon hedersam utflykt i alla fall. Ty då skulle han använda mycket midre larm och mindre bokstäver, i sin strävan efter en rättvis värld på lika villkor, där frågan om demokrati står i fokus som i Palestina.