Det sa indierna till Jan Myrdal redan för 40 år sedan. Kanske omkring tiden vid tillkomsten av boken; ”Indien väntar”. Den intellektuella världen i Indien är många gånger klokare och djupare än vänstern i Europa. Diskussionerna och åsiktsfriheten i indiska tidningsvärlden, och i radio och teve, är mycket djupare än i Sverige. Man får gå ganska långt I Indien, och har du rika släktingar (vilket vänstern ofta har) blir du förflyttad, annars om du långt ned i hirarkin nackad, situationen är dubbel alltså. Vänstern i Indien tydligare i sin natiimperialism. I jämförelse med vår katastrofala europeiska vänster, som på fyrtiotalet kollaboerade med franska staten, mot algerierna och på Madagaskar. Idag är vänstern si och så när det gäller Afghanistankriget, där en del av den norska vänstern, är för afghanistankriget.
Jan Myrdal blev vid nyårstiden i uppringd av en representant för den indiska, naxalitrörelsen. Han blev inbjuden tillsammans med en svensk- indier, (som översättare) att vandra med naxalitena på okända stigar i östra Indien. Han blev eskoterad från den stora flygplatsen från den stora staden, in i djungeln till naxaliternas bofästen. Naxaliterna är en maoistisk rörelse, som i minst 50 år bedrivit en lågintensivt krig, mot den indiska staten, som beskyddar rika knösar, som misshandlar och våldför sig på sina undersåtar. Naxaliterna kan skilja på vän och fiende, och är noga med det. Nackar inte överlöpare som de får tag i, utan försöker återvinna dem. Däremot har man folkdomstolar mot de värsta förbrytarna, bland godsägarna. Det händer att man får tag i godsägare som våldtagit unga indiskor i byarna. Godsägarna är följda av beväpnade eskorter, som håvar in vackra unga kvinnor. Inte för att ha sex med i första hand, mer för att demonstrera sin makt i byarna, som är under byhövdingarnas klackar.
De stora skogsområdena som behärskas av naxaliterna är mineralrika, och Indiens bästa. Det gör att den indiska staten sätter in trupper mot naxaliterna. Naxaliternas kamp har hitintills varit lyckad. Det är oftast de som slår ihjäl soldaterna, än tvärtom. Inbördeskriget har våra redaktörer dragit ett täcke över. Jan Myrdal menar att det är som på Gobbels tid, då Gobbels dekret gällde på redaktionerna. Idag omnämns inte naxaliterna i europeiska tidningar. Vår regering är allt för nordamerikaniserat, för att att skriva om naxaliternas kamp. Ty storföretagen i såväl USA, som i Sverige, har ekonomiska intressen i Indien att bevaka, ända från regeringen Palmes tid, (Boforsaffärerna min anmärkning).
Hur Jan tänker om bokens vikt är tydlig, då den skrivs på engelska, och ges i första hand ut på tyska, och framförallt, engelska. I Höst kommer boken ut i Sverige säger Jan Myrdal. Jan berättade om naxaliternas vänlighet, mot ”farfar”, då han behövde hjälp med naturbehov på nätterna. Det är ju normalt pinsamt att be om hjälp att komma upp från ”sängen”, från marken.
Vårt möte höll på att klantas bort, då vi först fick ett för litet rum, Per Albinrummet för 60 personer. Jan kokade av vrede, då han åkt genom snö och kyla från Smedjebacken till Stockholm. Nå, Göran Eriksson Abf, föll till föga för publiktrycket, och vi fick stora hörsalen, som efter hand blev fullsatt, omkring 150 personer lyssnade. Stående ovationer som det brukar heta, avslutade mötet. Jan Myrdal skriftställare 63 år, drar stor publik, p.g.a de intressanta tingen, han skriver om.