Kidnappar skolor

I Sverige pågår kidnappning av kommunala skolor. Man kallar det utmaning. Nå´n enskild representant för en religös sekt eller en annan sekt kollar ut en elevvacklande skola och slår till. Det liknar bilden av hyenor på stäppen som följer en vacklande hind som av uttorkning inte längre hänger med och hyenorna går omkring bytet närmare och närmare. Redo att slita halsen av hinden.
    En sån skola är Solberga gymansium i Älvsjö i södra Stockholm. Den vacklar och har minskat sitt elevtal på ett betänkligt sätt. Skolans rektor tvivlar inte på skolans möjlighet att överleva, varför hon tagit strid mot hyenorna som vill hugga tag i skolan och göra den till en religös s k friskola, en skola som har en religös agenda i botten alltså.
    Alliansvännerna i Stockholm gnuggar händerna så knogarna vitnar. Dom är ju fullt upptagna av sitt marknadstänkande där undervisningen är sekundär, bara utflippandet får pågå.
    Mona Sahlin har helt rätt. Sossarna har missat skolans mål och medel, men vad hon anser om utförsäljningen och förstörelsen av våra skolor har hon inte pressats på, och det måste göras. Vi har inte råd att våra ungar blir handelsvaror.

Carl Bildt havererar i lördagsintervjun

21 april är det Carl Bildts tur att vara med i den prestigfyllda lördagsintevjun i P1. Programledaren hamnar i slutet i den delikata frågan varför Bildt stödde USAs invasion av Irak 2003. Sveriges utrikesminister påstår helt frankt att han trodde på uppgifterna om ”massförstörelsevapen” som serverades omvärlden för att göra anrättningen Irak ätbar. När sen programledaren pressar Bildt på vad han tyckte sen när inget hittades blir Bildt utomordentligt liten, han försvinner i bild och svävar på de berömda vingarna som bara en aristrokat kan lyckas med för att den där klassarrogansen tar över, och räddar utrikesminstern över det hotande stupet. Väl på andra sidan väntar nya frågor. Den nya frågan läser programledaren upp innantill från en tejp där en styrelseledamot i ett bolag säger att Bildt minsann inte har avgått bara gjort uppehåll av praktiska skäl, får lyssnaren förmoda. Nu blir Carl Bildt svarslös igen och måste prata med vedebörande (efter lördagsintevjun) och tillrättavisa honom. Ajabaja att sådant får sägas om en skrupelfri utrikesminster utan rent mjöl i påsen. När programledaren inte är nöjd med svaret, tar Bildt ånyo sina vingar till hjälp och flyger ifrån frågan som han brukar göra, å så var sagan slut för denna dag. Dock blir hans vingar mindre och mindre och luftmotståndet starkare och starkare.

En tsunami i månaden sveper bort barnen

Enligt läkaren Hans Roselius på Karolinska Institutet sveper en tsunami bort 300.000 barn i världen per månad, i vanlig botbar lungiflammation. I ett land som Malawi är inte barnhälsovården utbyggd, där dör barn som flugor i barnsjukdomar. Sjukvården är spontant uppbyggd här och där och det är långt till sjukstugan. Fortfarande grasserar åsikten att det är en ”naturlag” att dödssiffran är så hög i utvecklingsländerna för det räddar västvärlden från undergången, ty vad skulle hända om folket där överlever? Den här djupt rasitiska åsikten finns på varje arbetsplats i vårt avlånga land såväl bland intellketuella som bland jobbare. Det sägs med lika lite känsla som en moralisk självklarhet. Men det är som läkaren Hans  Roselius säger: Precis som hos oss är de här barnen älskade av sina föräldrar och varje gång ett barn dör är det lika smärtsamt som hos oss när ett barn dör i malaria eller en barnsjukdom.
    Vad som krävs i Malawi  t ex är en väl utbyggd hälsovård med basala anordningar; distriktsköterska och annan personal, som får sin lön kontinuerligt och en vård som är inställd på varaktighet, decenium efter decenium, då överlever de här barnen och familjerna. Det räcker inte med kampanjer då och då, som dör ut när kampanjen är över, säger Hans Roselius.
    Tänk om det är så att vi inte vill att barnen  ska överleva, tänk om det är den västerländska inhumanismen/girgheten som styr en nykolonialism dit barnadödligheten får räknas. Det kostar ca 40 kronor att bota en lungsjuk och rädda ett liv. Nu måste det börja hända något med den här frågan, eller hur?

Motsättningar från förr bubblar upp

När en förening har stabil ekonomi, inga skulder och inga räkningar kan det innebära att föreningen inte uträttar någonting. Likadant kan vi se problem när allt är stilla och lugnt, inga höjda röster, inga bråk, då är det ofta illa ställt med politiken. Likgiltighten har då brett ut sig. Ingen bryr sig eller tänker att motsättningar skadar arbetet.
    Men, ofta följs en framgång av just motsättningar, olika tolkningar kryper fram, folk blir indignerade och stötta. Framgången göms i en hög av skoningslösa påhopp, i värsta fall knäcks hela framgången. Vem vinner på det?
    Ändå måste olika åsikter fram. Sättet är avgörande, att stämpla folk är den värsta skadan. Lätt är det att halka dit. I ett nyvunnet läge är det lätt att gå över sin förmåga, att slå sig för bröstet och brassa på en tillfällig ”fiende” som lätt blir det för livet.
    ”Vänstern” hotar att dö i motsättningar, ja i värsta fall i en implosion som en döende stjärna. SKP på 70-talet var exempel på en slocknad stjärna, och många (däribland jag) har fortfarande behov av att gräva upp orsaken, fast det kanske inte är så bra. För många ur den vänstern är idag aktiva i olika olika fronter och mår bäst av att slippa ett skuldberg på sina axlar för det som hände då. Dock kan man ju se att där fanns många lycksökare då som idag sitter i en massa styrelser med uppdrag av annan karaktär.