Monthly Archives: december 2006

Enn Kokk är själv skyldig till höger- populisternas maktövertagande

Standard

Sossen Enn Kokk är ute efter Mona Sahlins skalp. Han hävdar att hon är lat och okunnig,  grund och tråkig, farlig i sin maktutövning oberäknelig etctera. Sossarna har inlett sin jakt på en ny ledare. Valförlusten kan dock inte skyllas på ledaren Göran Persson. Sossarna måste börja gräva i den egentliga skulden. Avsaknaden av en klasspolitik som står i bjärt kontrast till den nyliberala agendan som sossarna själva fallit i och verkat för sen 20 år tillbaka.
    Det har ju gått så långt att högerpartierna kan använda sig av en populistisk retorik där man drar nytta av sossarnas uteblivna klasspolitik. Reinfelt använde det i valet och lurade till sig ett antal sossar bland annat. Det nya pensionssytemet, sjukvårdspolitiken, privatiseringarna inom vård och stat, utebliven tandvårdsreform, en skandalös invandringspolitik med bl a de apatiska barnen, är några områden där sossarna bjudit in högerpopulisterna. Högerpopulisterna har nu makten och kommer så ha om inte sossarna återvänder till en reformpolitik som på 70-talet som attraherar väljarna och drar bort väljarstödet från populisterna.
    På det kan ingen Mona Sahlin eller nån annan råda bot. Det måste vara trycket underifrån som tas tillvara, först då kan en ledare som motsvarar kraven slå undan populisterna.

Annonser

Nationalekonomi är politik förklädd i siffror

Standard

Lars Calmfors är professor i nationalekonomi och ledamot av Vetenskapsakademiens ekonomipriskommitté. Tillsammans med ett par andra herrar därifrån försvarar dom Edmund Phelp, årets nobelprismottagare i ekonomi; en man som förfäktar att arbetslöshet är av naturen given och ett måste för att samhället ska gå runt och de rika ska kunna bli rikare, genom att deras pengar inte drabbas av inflation. Det senare säger inte Calmfors högt. Inflation är de rikas skräck, icke för att dom inte kan betala för den,  men för att det strider mot girighten som utgör de rikas drivaxel, själva grundbulten som gör dom till piskande djävlar i olika skepnader. I vårt land döljer dom sig med s.k medarbetarmantra osv.
    För detta kan de rika gå över stock och sten och starta krig i alla vädersträck under olika täckmantlar. På 1800-talet var det vanligt att religiösa aspekter framfördes. I Kongo detta paradis för saksamlare, anförde den holländska kung Leopold sina trupper. Han gick över London bl. a där han i höga tonarter pläderade för sin religiösa väckelse,  att tämja den nakne vilden till en civil mänska som tackar och bockar för maten, och gör den vita mannen till viljes. Han tornade upp ett civilationens mål för den engelska överklassen och medelklassen, som skulle göra kung Lepolds erövring av Kongo och landets tillgångar aptitliga. Han samlade in pengar bland överklassen för sin holländska expediotionskår. Han gömde sitt egentliga budskap bakom välfärdsfloskler, som stridsherrar också idag plägar göra. Se bara vilka underbara drömmar George W Bush har om Irak och vad som egentligen händer i landet. Tortyr och underkastelse och folkmord bakom floskler om demokrati. Vår dags religion.
    Vad har detta med professor Calmfors att göra? Mycket. Ty han vill göra sken av ett fantasifoster att ekonomi är vetenskap. Ekonomi är till 90 procent politisk vilja, resten en teoretisk inpackning varifrån du kan hämta hem just den teorin som passar dig. Marxismen är som bekant en socialistisk teori fjärran från Calmfors borgerliga teori som urskuldar ett av vår tids gissel; arbetslöshet, som enligt den marxistiska teorin inte är naturnödvändig utan ett redskap, för den besuttna klassen att hålla oss mindre besuttna på mattan, för att föda och göda den rika överklassen. Calmfors är fräck och menar att inflationsteorin egentligen inte skapar den arbetslöshet det talas om, och som Phelps avser, utan det är andra mindre kunniga runt Phelps och Calmfors som driver fram inflationen i den elaka svansens följd, där de elaka herrarna dillar fram siffror som Phelps ”jämviktsarbetslöshet” inte avser. Det är  typiskt för en Calmfors, han försöker  skava av sin generösa inställning till Phelps kannibalteori, för att få anrättningen en aning mildare. Det enda vettiga Calmfors säger är att ”det finns begränsningar i vad penning- och finanspolitik kan åstadkomma”. På det viset garderar sig Calmfors mot verkligheten där politikerna hänsynslöst använder sig av honom och Phelps, med ”vetenskapliga rön” som grund för sin mänskofientliga agenda. Vår (m)-finansminster är en sådan epigon (som Marx nämner), en papegoja, med skillnaden att papegojor är shyssta i jämförelse. Typiskt för ”vår” finansminster är att han säger sig vilja sätta folk i arbete. Det första herrn gör är att göra folk arbetslösa på Migrationsverket, Arbetslivsinstitutet, Försäkringskassorna etc. oavsett ekonomisk vetenskap, där han låter överklassens giriga piska vina, eftersom de rika inte vill bidra till det allmänna bara till sin egen lycka i sin körsbärsberså. Likväl använder sig samma minster av Calmfors och Phelps fantastiska teori när det passar att se oskyldig ut i största allmänhet. Minstern vill dessutom undergräva försörjningen för arbetslösa genom att höja avgifterna till a-kassorna för att i bästa Phelpsstil skapa ett låglöneproletariat som inte kan livnära sig på ett jobb utan kommer att vara tvungen att jobba på flera ställen för att överleva. Det kallar ministern att ”sätta folk i arbete”. ”Teorin” har han hämtat från Phelps hemland USA.

Döm inte Hamas – Döm inte Fatah

Standard

Döm Israel. Israel har efter mycket långt förberedelsearbete lyckats splittra motståndet mot Israels ockupation av palestinsk mark, genom att skickligt åstadkomma splittring på ockuperad mark mellan Hamas och Fatah. Det finns en klassisk devis: När spiltan är tom bits hästarna, som Israel kommit att uppfylla. Det har lett till  inre stridigheter s k linjeval inom motståndet mot Israels ockupationspolitik i Mellanöstern. Somliga vill ett, andra något annat. Politiken har resulterat i två huvudaspekter som utifrån kan ses som onödiga, men i realiteten är vägval. Vägval är  inte är lätt. Eftersom Fatah med tiden blivit korrumperat, då Yassir Arafath urvattnade sin stridsstrategi där Osloavtalet är toppen av isberget, som struntar i flyktingarnas rätt att återvända, har Hamas som konkurrent dragit nytta av sveket och genom sin närafolketpolitik, tagit ledningen i det korrumperade Bantuland som Israel skapat, som en resttilvaro för ett plågat folk. Ett folk som i praktiken är åskådare i maktkampen, men likaväl offer, för de två organisationernas agendor, och framförallt för Israels lyckade splittringspolitik i området. Det blir därför viktigt att hålla huvudet kallt och lägga huvudskulden på den israeliska ockupationen av palestinsk mark från andra världskriget, inte bombadera de två nämnda organsiationerna med kritik för ett inbördeskrig, där Israel spelar djävulens roll.
    Alltså ned med det sionistiska Israel, ge plats för de palestinska flyktingarna i en demokratisk stat, där allas rätt tillgodoses. Det skulle göra slut på brödrakriget i Gaza och Västbanken. 

Du må icke andra åsikter hava

Standard

En datalärare har deltagit i den kontroversiella förintelsekonferensen i Iran, en konferens som fungerar som en antiisraelisk provokation om man så vill. Den israeliska lobbyn tar naturligtvis tillfället i akt och tillskriver konferensen det som brukas. Den svenska läraren tillskrivs lögnen att han förnekar förintelsen. Mannen säger att han räknar att ”bara” 300 tusen judar förintades i de nazistiska lägren under andra världskriget. Detta har KDs Annelie Enochson förvridit till att mannen förnekar förintelsens existens. ”Det är förfärligt att en svensk lärare åker till Iran och talar om att förintelsen inte inträffat” är förfalskningen riksdagsledamoten gör sig skyldig till. (se Metro 14.12.06)
    Vidare vänder hon sig till Jan Björklund Fp med ”Jag ifrågasätter om det verkligen är acceptablt att en så uttalad antisemit och historierevisionist kan tillåtas att verka på ett svenskt läroverk”. Som skolminister ska han medverka till att mannen sägs upp, matchad av skolborgarrådet Lotta Edholm (fp), som tycker ”det är tveksamt om han kan omfatta den värdegrund som finns i läroplanen om man har de här åsikterna”.
    Så är den folkpartistiska sammangaddningen sammansatt. Bombhögern som folkpartiet representerar tycker det är okey att misshandla och förnedra Iraks och Afghanistans folk utanför allt vad Genevekonventionen reglerar; som det danska reportaget i svensk teve visade kvällen (14.12 -06) hur danskarna matar den amerikanska ockupationensarmén, i Afghanistan, med fångar som misshandlas och dödas i en okontrollerad takt, medan svenska folkpartiet trummar för nämda misshandel och dödande.
    Det folkpartiet gör sig skyldig till är att skrämma folk till underkastelse och munhäfta, för att bistå  ockuaptionsmakten Israel med moralisk parfym för att kunna fortsätta  förtrycka palestinierna. Det handlar alltså inte om hur många judar som dödats eller om förintelsen ägt rum i själva verket för fp, utan om ett stöd i en annan riktning. Det gäller likaväl den Iranska förintelsekonferensen som är en politisk olydnadsuppvisning, inget annat.

Gravöl för ”Vår bostad”

Standard

Första numret av tidningen gavs ut 1924 av HSB och Hyresgästernas riksförbund. Efter 81 år läggs tidningen ner. Tidningen är av god kvalitet ungefär som kvaliteten hos sin systertidning ”Vi” som ännu icke lagts ner. Det är som en tand i tiden att tidningen går i graven, den liksom följer upplysningens och kunskapssamhällets liktåg, där den nyliberala agendan regerar oavsett val eller icke val, liksom i en oemotståndlig dödsvandring. 
    Nedläggelsen var förståss planerad långt före valet. Tidningen har varit en bred sammanställning, allt från bostadsfrågor till mat och nöjen, inklusive vad vi läser för böcker. Resereportagen som den från Kina i sista numret är intressant, och visar hur Kina 50 år efter vår centrumförstörelse gör likadant, river ned och gör centrumanläggnigar åt en snabbt uppväxande medelklass, som har råd att bosätta sig därstädes. Vart tar proletärerna vägen? Långt bortom stadskärnan som hos oss?
    Det avslappnade reportaget om målaren och breda konstnären Carl Johan De Geer är värd sin tid att läsa. Reportaget visar återigen hur tidningen kan växla mellan olika ämnen med stil och skärpa. Kulturhyllan med bok- och konsttips sätter fokus på Irak och en utställning om landet på Bildmuseét i Umeå, som pågår till den 14 januari 2007.
    Jag pratade med en anställd på tidningen för lite sen, som sa att den nya tidningen kommer att bli en mer marknadsinriktad sak, som inte alls går att jämföra med den breda färgrika som vi har haft i 81 år. Det lönar sig kanske inte att förbanna HSB, de är som de är och följer marknadsfloden, men jag gör det i alla fall och säger: Ta er i häcken marknadsgycklare!

Inte torr bakom öronen

Standard

Centerpartiets ungdomsledare Fredrik Federly påstår att facket som protesterar mot en kaféägare, för att hon inte skriver på kollektivavtal använder ”maffiametoder”. Restauranganställdas förbund som det gäller gör vad som är fackets skyldighet; protesterar utanför nämnda Kafé i Göteborg. Den nyvakne Federly har ingen aning om yttrandefriheten. Inte heller har han nå´n aning om föreningsrätten. Inte heller vet han nånting om fackliga rättigheter och traditioner i det här landet.
    Vad är ungdomsledaren ute efter? Förmodligen vill han rasera fackligt anslutnas rättigheter, vill visa sig på styva linan när det gäller reaktionära anslag mot arbetarklassen, och de som har de lägsta lönerna och anställningsvillkoren i det här landet. Pojkar av Federlys design brukar kasta servetter på och flina åt personalen,  medan dom äntrar sina stadsjeepar och gapar alldeles för mycket. Överklasslynglar! Det är bland dom inne att snacka skit om servitrisers fack som nåt gammaldags förlegat system. Ty enligt dom herrarna finns inga klassskillnader, bara ovilja att bli nånting.
    I kafé- och restaurangbranchen är det av största vikt att fackansluta sig, därför här råder ofta djungelns lag, med mycket skumma typer, som tvättar sina pengar och kör med fixade notor, d.v.s. inga alls, och svarta löner till nån utvisningshotad invandrare,  som blanserar på den skarpa eggen, där fel ord innebär ajöken och tack. Detta oroar inte Federly, för han vill ha upprullning av vårt fackliga Sverige där inga kollektivavtal skrivs, arbetstider på kaféservetten, med luddiga löner, beroende på hur mycket jobbaren slickar arbetsgivaren i baken.
    Federly visar hur viktigt det är att stå utanför nämnda kafé och kräva att ägaren undertecknar kollektivavtal. Han visar  hur viktigt det är att unga mänskor inte godtar godtyckliga avtalsvillkor, för det är unga tjejer och utvisningshotade som framförallt jobbar på kafér och restauranger idag.

Fantastiska konspirationsteorier lyfter den grå vardan

Standard

Verkligheten och förnuftet räcker inte till för oss alla. Många behöver förgylla sin vardag med att 11 september är en jättekonspiration av USAs högsta ledning, däribland självaste presidenten. Otroligt många timmar ägnas åt konspirationspussel. En bit här och bit där. Bitar som när de sätts ihop ser ut som ett mönster. Ur mönstret framträder Vita huset och presidenten därför att konspiratören målat framsidan med det önskade mönstret. Alltså finns det nåt annat på baksidan, tillfälligheter, där spåren kunde förklaras av andra saker som konspiratören bortser ifrån, ty det raserar själva målningen. När det gäller 11 september är själva påkörningen av tornen regisserat av Vita huset. Att döda 3000 egna för att få grönt kort att invadera två asiatiska länder strider mot imperialismens innersta väsen; vi är bättre än andra, vår ”ras” är överlägsen, utgör den moraliska grunden för ”kulturkrig”. Detta grundtema är understött i sin tur av ekonomiska intressen som oljan utgör, och är grundorsaken för etablissemanget och industrin, bakom imperialismen.
    Riggar man en konspirationsteori som den med 11/9 gör man fienden en tjänst, då själva konspirationen är huvudmålet ungefär som  lek och tevespel, där ondsinta mänskor leker med mänskligt matrial som insats. Att dölja sina egentliga avsikter med kriget i Irak med moraliska mål för ögonen som att rädda världen från onda terrorister,  räcker gud i nog för en allmänhet som i USA, som i sin enfald gått på Bush resonemang. Dock går sanningen upp med tiden då dimslöjorna lättar, som det ju har börjat göra i framförallt Storbrittanien, men också i USA, där Bushs populäritet sjunkit katastrofalt det senaste året.  Han har bara de allra närmaste med sig numera. Blair är helt slut och har fallit med sin fastlåsta åsikt att göra antiterrorismen en tjänst.
    Det som händer med konspirationsteorier är att själva teoribråket tar uppmärksamheten från grundorsaken, och gör de facto Bush och kompani en tjänst. Det här fattar nu inte konspiratörerna för de har satt på sig rejäla skygglappar, och lider av tunnelseende, det är av nödvändighet, för att få konspirationsteorin oskadd genom verklighetens svårgenomträngliga djungel, där en mängd trådar löper kors och tvärs.
    Konspirationer pågår dagligen, mellan makthavarna, för att få allmänheten att äta obehagliga kakor. Att förneka konspirationer är alltså inte fruktbart. Det gäller bara att se förnuftsmässiga samband och inte göra sig till åtlöje. Konspirationsteoretikerna har tyvärr oftast huvet under armen, vilket ju är nödvändigt för att genomföra sin stora mission. Tyvärr är det lätt att falla in i oförnuftigt konspirationstänkande, det är ju kul att leka med verkligheten.