Populisterna sitter alltid med sanningen på hand. Sannfinländarna fick 19 procent i det finländska valet i april 2011. Populister vilar på en bädd av fördomar en av dem är sanningshalten i deras budskap. Minns hur Ian Wachtmeister och hans drabant schlageroraklet Bert Karlsson i början av 1990-talet hetsade svenskarna att rösta på sanningen. Sanningen i det fallet var att invandrare är sämre folk i allmänhet än svenskar. Invandrare i allmänhet står för brottslighet och kvinnomisshandel. Därför krävs särbehandling (fast man var emot särbehandling som hemspråksundervisning, etc) av invandrare i Sverige. Ny demokratis språkrör stod gärna på ölbackar och predikade upphörande av spritmonopolet för att fånga in kategorin män i sin partifålla. Det är signifikativt för missnöjespartier att de för övrigt har runt 60-65 procent män i väljarkadern.
Nå utvecklingen i Sverige idag går mot större antal populiströster nu med Sverige Demokraterna vid missnöjes-rodret. Deras program är ungefär som det förra upplösta partiet men har breddat sitt engangemang till försvars- och nationella frågor om Europeiska Unionen bl.a
I Finland vann Sannfinländarna en storseger genom att erhålla 19 procent av det finska folkets röster. Sannfinländarna är ett splittringsparti som bygger på fördomar om invandrare, och sin egen finlandssvenska befolknings rättighet, att tala sitt modersmål.
Min far brukade berätta hur han blev jagad av en mobb finnar då han växte upp. De gillade inte hans rätt att tala svenska. Det var i början av 1920-talet i en liten finsk stad i mellersta Finland. Jakten satte aldrig några aggressioner i svang hos honom men han mindes rädslan. Min mor kom från en utpräglad svensk byggd där det överhuvudtaget inte fanns finsktalande utan 99 procent talade svenska. På 1800-talet när fennomanerna hade sin storhetstid med Snellman och Zakarias Topelius vid pulputen, ville man förfinska befolkningen. Finland hade varit svenskt sedan kristnandets tid från 1100-talet, och det officella språket var svenska. Man skrev på svenska i kyrkoböckerna ÄVEN I HELT FINSPRÅKIGA BYGDER. Ämbetsspråket var svenska. Finska talades i hemmen och på åkrarna mestandels. När Finland blev en rysk lydstat 1809 efter att Sverige gett landet för ryssarna, förstärktes antisvenskheten och språkstriderna såg sin början. Därav påståendet att det ”var bättre med ryssarna” som överhet.
Idag har Sannfinländarna tagit upp stridsyxan och försöker rida på fennomanska begreppet om finskan som det sanna språket. Svenskan förvandlas till ”tvångssvenska” en snedvriden attityd för att hetsa mot skolsvenskan, som försvaras av en sådan som förre ministern Lipponen (s), som menar att svenska är nödvändigt språk, före engelskan, som andra språk.
Sannfinländarna säger sig också vara mot EU i sin nationella iver, vilket visar sig vara en halvsanning då det är frågan om randkritik, man vill vara kvar i EU.
Vad man kan se är att Sannfinländarna rider på gammal bymentalitet som grundar sig i rädsla och okunskap och ovilja att lära sig av omvärlden, en omvärld som ses med skräck, i en småsint tankevärld, där det heter att du vet vad du har men inte vad du får. Sanningen finns alltså att söka på andra ställen -inte bland sannfinländare- som upplysningens dödgrävare, de är.