Nyhetschefer slickar sig om munnen. En ny sjukdom härjar i Mexico. En influensa härjar i Mexico, människor har dött. Nå, det borde stanna vid det. Istället jagar massmedia i nord, upp en krisstämning. Bilder på munskydd hos mexicaner, och piloter med munskydd från nord, hetsar upp stämningen ytterligare. Jag skulle vilja säga helt i onödan. Ty världen är redan ond. Handelsbalansen i världen med det käcka tilltalet frihandel, skonar ingen fattig i vare sig Mexico eller Afrika. Europeisk och amerikansk protektionism alstrar död. Till Mexico känd för sin majsodling, skickar USA genmodifierad snabbväxande majs. USA har patent på genmodifierad majs. Byar i Mexico släcks ned Döden kommer, och urbanisering för dem som överlever svälten/sjukdomarna. De fattigaste i Mexico kan inte gå i skola, frihandeln knäcker dom liksom korruptionen. Små barn står i trafikstockningarna i landets alla städer och säljer Bubbelgum. Som vuxna blir barnen billig arbetskraft. Dom kan vare sig läsa eller skriva. Tiden räckte bara till att sälja tuggummi. De s.k mänskliga rättigheterna som den fria världen utbasunerar vid hälsokonferenser världen över, är förhandlingsbara. Bara det rätta priset infinner sig hos aktieägarna i det rika nord.
I Afrikas byar är situationen särskilt illa då gästarbetarna från Senegal/Kongo/Niger/Mauritanien måste åka hem då Spanien/Italiens/Frankrikes ekonomi har gått i stå i Globaliseringsprocessen. Snabba pengar i form av värdepapper har nått vägs ände. I vägs ände får de fattiga betala. Dubbelt. Liemannen knackar på. Läkemedelsindustrin slickar sig om munnen då WHO och Världsbanken kräver social missär för att överhuvudtaget låna ut pengar till tredje världen. Priset på medicinerna sätter läkemedelsindustrin i nord. Liemannen hinner oftast före i en Globaliserad värld, där vinstkraven skördar fler offer än någon pandemi hinner med.