Efter sju års harvande brakar WTO-förhandlingarna samman. Syd är inte längre med att få smulorna från den rika mannens bord. USA och Frankrike med EU ska inte ensamma kunna diktera villkoren för världens jordbruk. Stora delar av den fattiga i Indien och Afrika lever på jordbruk, antingen som jordbruksarbetare eller arrendatorer. Produkter som majs, sojabönor och bomull. USA har lycktas -eller håller på- att knäcka de fattiga lantarbetarna i Mexico, med sin genmanipulerade majs, som säljs billigt till Mexicos fattiga konsumenter.
Det vill inte Indiens förhandlare fastna i -fattigdomsfällan- beroende av en storebror, som för handelskrig i frihandelns namn, på den indiske bondens bekostnad -som redan har det ytterst prekärt-. Kina spelar en roll i sammanhanget, trots Kinas stora industriella revolution spelar Kina rollen som moraliskt stöd för tredje världens fattiga länder, i jordbruksfrågor. Det finns jordbruk i Kina att skydda. Kina säger nej till WTO-ländernas rikemansstrategier, säger nej till nykolonialsm, som finns gömd i begrepp som frihandel.
Indien står främst i ledet att skydda sitt jordbruk, det mår hela världen bra av. Också EU vars jorbruksstöd är ofantligt stort till de egna, i förhållande till det stöd EU är berett att ge u-länderna. Sarkozy må bita sig i läppen.