Tillhör Göran Hägglund Kd verkligheten

I en kulturessä vill Göran Hägglund avskilja sig som talesman för de vanliga mänskorna som läser vanliga böcker som ser på vanliga filmer och äter vanlig mat. Själv känner jag mig ovanlig. Ovanlig på det viset att jag skiljer mig från mina arbetskollegor inte för att jag är bättre än dem i något avseende. De är underbara mänskor oftast skickliga i sitt arbete. Jag känner ofta utanförskapet med dem i det att jag är annorlunda poet. Så fort jag får tid över skriver jag. Så fort dom får tid över kollar dom på nätet efter allt som inte är poesi. Där är vi olika. Vi kan inte ens tala om det för de bryr sig inte. Inte heller kan vi prata politik iallmänhet om det inte gäller arbetsköparens inställning till oss. Där går vi samma väg. Eller när någon vilsen arbetskollega pratar skit med cheferna bakom ryggen på oss. Då sprakar det om oss. Annars kan jag lyssna på Harry Brandelius liksom Siblius eller en opera av Wagner utan att de gör det. Jag skiljer mig också på läsområdet från mina kollegor och framförallt från en som Göran Hägglund som nog inte djuplodar, för då skulle inte hans essä vara möjlig i sin tappning.

Hälsningar från en vanlig ovanlig.

Vänsterpartiet kläcker ägget

Vad säger medlemmarna i V nu när Lars Ohly förkunnat att partiet lägger ned stridsyxan om EU och Sveriges utträde. Det lär vi inte få reda på mer än att man kan läsa Vänsterpress organ för partiets medlemmar. EU-frågan har varit en av de viktigaste som nu blir en historisk brasklapp. Jag kan tänka mig att det urholkar många medlemmars känsla för fairplay inom partiet. Ett parti där partiledaren tydligen egenmäktigt (partistyrlesen ?) kan göra egna beslut utan att fråga kongressen och läsa kongressprotokoll för vad jag vet har inget i sak underbyggt Ohlys ställningstagande där medlemmarna varit med och tyckt. Eftersom han (Ohly) tydligen ägnar sig åt att luta sig mot huvudkandidaten i en samlingsregering Mona Sahlin är denna lutning viktigare än vad medlemmarna anser och har kämpat för i alla år. Som utomstående har man förundrat sig över att partiet skickar kandidater till EU och Bryssel samtidigt som partiet tagit avstånd från Bryssel.

Resultatet kläcks som hönans ägg nu.

Berlusconis tvångsmässiga beteénde

Silvio Berlusconi lider förmodligen av tvång. Senaste utspelet gäller hudfärgen hos presidentmakan (USA) då han betonar kvinnans färg ”solat sig” etc.  Det har inget med politik att göra. Möjligen inte heller menat att skada någon enskild han kan inte hålla igen sina primitiva impulser. Alltså startar han medialt slagsmål det ger honom förmodligen kickar. Karln är närmast inmun mot kritik vilket möjligen hänger samman med den mediamakt han styr över. Pengarna han äger ger honom därtill övermakt. Den impotenta insydda italienska oppositionen är inget hot mot mannen ifråga därför kan han fortsätta med insinuanta påhopp som tillfredsställer B´s tvångsmässiga behov. Bäst vore att inte skriva om hans påhopp men det säljer som aldrig förr.

Problemet är att stänga inne

Vi har nu varit en månad med katterna på torpet 40 mil bort. En oändlighet för våra tre katter. Katter som annars bara är inne i trerummaren. Bilåkandet börjar med att vi packar in katterna i två burar. En katt som bråkar med de andra två i en särskild bur och de två andra i samma bur. Hankatten -ledarkatten- ger ifrån sig ljud första delen av resan. Han signalerar som att visa att han finns och inte är en del av den döda packningen utan en stolt ledarkatt, med rätt att signalera. Efter halva resan som innalles  tar sex timmar tystnar han. Kanske orkar han inte hålla låda eller så tycker han det räcker.

När vi kommer fram till torpet öppnar vi burdörren och katterna får snosa runt i torpet både uppe och nere. Katterna har inga restrektioner utan kan glida in och ut genom det öppna fönstret, ända till kvällning då vi tar in dem. Fösta dagen är inte sen  innan den första döda musen visas upp. Den yngsta katten visar upp sitt byte för oss båda. Att den är stolt är inte att ta miste på. Ganska snart upptäcker vi att den som vi trodde tar mest skada av innesittandet hemmavid, är den som inte har någon speciell åtrå att vistas utomhus. Inte heller Fansan nummer två fast nästäldst har någon större aptit att vistas utomhus i gräs och skogspartier. Däremot har ledarkatten en stor aptit på det nämnda, och är den katt som ideligen kommer in med byten i form av medelstora sorkar som han med uppbärande av all sin stolthet jamande visar upp för oss.

En dag satt han och väntade på altanbordet på mig som kom cyklande hem, på stentrappan låg en död mus förståss. Hela hans kroppsspråk förtalte mig vad det var frgan om. Ungefär som……. nu ska gubben få se………

Ledarkatten hinner bara upp och käka eller kissa i lådan inan han är ute igen. Detta är pudelns kärna i detta fall; kattens kärna. När vi börjar packa ihop och ska åka hem efter tjugofem dagar i det gröna gömmer han sig i ett hörn, och visar att det inte alls är kul. Vi förstår att han vill stanna på landet och vara jägare som han är anpassad för. Inte sitta inomhus resten av året, till nästa nästa höst då vi gör om resan ned till landet. 40 mil bort en  oändlighet för en katt. Det är problemet vi kan inte låta honom gå utanför bostadshuset där vi bor vi inte vet vad som händer honom, eller ens om han kommer tillbaka.  Vår genorisitet är begränsad och räcker inte alls till för en katt som gillar att vistas utomhus. Vi kanske plågar honom i bästa välmening, men vi ser ingen vettig väg, han är tio år och för gammal att omplaceras, och vår egoism  för stor. Jo mänskan är grym i förhållande till de försiktiga och hänsynsfulla katterna.

Gudstjänsten från Sävar i söndags en katastrof

I söndags lyssnade jag på en s.k fredsgudstjänst från Sävar utanför Umeå en trakt där svenska män stupade i 1809 års krig mot grannen i öst-öst (de som inte svalt/frös ihjäl) innan. Mottot är beaktantsvärd resultatet en mindre katastrof då huvudlinjen i gudstjänsten trollade med budskapet att vi lever i fred det vill säga att Sverige inga trupper i Afghanistan har. Vänsterpartiets gruppledare i Umeå gjorde inget större väsen av sig -vad jag hörde- Gudstjänsten gick i stilla förljugenhetens tecken med budskapet Sverige i Fred 200 år.

Ja det var innan Afghanistaneländet startade 2001 med också en förljugen agenda som ändrades några gånger allt eftersom situationen krävde nya lögner. För att nu heta att Ockupanterna är i landet i fredens tecken. Gud hör lögn alltså.

Skit flyter från Forum För Levande Historia

Den statliga myndigheten eller politiska smakdomaren som den är har visat sitt fula tryne. Myndigheten hånar två resenärer Jan Myrdal och Bergström som var i Kampuchea under röda khmerernas tid i mitten av 1970-talet. Hånet/förakt för besökares rapportering visar att myndigheten inte är en sakförare i den historiska debatten, utan en politiskt tillsatt smakdomare vars uppgift är att cencurera den offentliga debatten och styra folks åsikter i för myndigheten viktiga politiska spörsmål.

Skit flyter som Jan Myrdal skrivit essä om på 1970-talet , läs den.

 

Skitstövlar är dom fresk över jävligheten

Nu sitter dom och väntar på våra röster. Dom som sitter maktfullkomliga med goda pensioner och aldrig behöver niga eller tiga för arbetsförmedlingens scharlataner som beväpnade med huggtänder önskar den arbetsovilliga åt fanders. Sammanbitna sitter de arbetslösa kuvade intill benet hållandes tungan rätt i mun genom egenterapi ity fel ordbehandling innebär förvisning som i forna tsarens Ryssland till ”kallare breddgrader”. Häri det ansiktslösas Sverige kan den parlamentariskt mutade politrucken när han supit bort sin position eller blivit bortröstad i det teatrala valet känna sig säker att inte förnedras hos den s.k Arbetsförmedlingen som i folkmun döpts om till Förnedringen där 58-åriga gubbar och damer bemöts av beskäftiga tjugoåringar coucher.  Den röd-gröna alliansen som säger sig vilja ta över patrasket som sitter nu har aldrig dragit sig för att tävla om förnedringsvillkoren mer än i retoriska former då alla är kålsupar i pladdrets hus kallad parlamentet/duman/kongressen osv utrikes och hos oss riksdagen. Folket bör bojkotta valet som är och förblir alienationens högborg. I alla stora frågeställningar ljungar samma eld mot det dresserade folket som röstar med förhoppningen om en bättre framtid, trots  de tidigare sveken.

Kabul ett Klondyke för lyckosökare

Hörde ett radioprogram häromdagen i hängmattan på landet , hur Kabul blivit ett paradis för penningmånglarna. Jesus som körde ut månglarna urtemplet skulle känna igen sig. det handlar om västerländska kulturbärare som bedriver s.k hjälpverksamhet bygger skolor utan att fråga eller använda inhemska metoder som AID-verksamheten i Afrika förövrigt plägar vara. Det medför att afghanerna inte använder skolorna till det som dom är ägnade för, istället har man kor och kreatur inhysta i de inte alltid välkomna byggnaderna.

Hjälpgubbaran (oftast gubbar) går omkring med spenderbrallor på sig med inkomster omkring 50.000 utbetalt i dollar per månad. Säkerheten är så låg att gubbarnas hus/kontor är madrasserade med svårsprängd betong, liksom de inrättningar de besöker. Bilkortegerna som gubbarna far i är ökända p.g.a hastigheten och framkallar olyckor titt som tätt, med svåra personskador/dödsfall som följd. Gubbarna är milt sagt inte välkomna i Afghanistan då de tar tillbaka tio-falt.

Det är alltså inte bara soldaterna som ska ut ur landet.