Monthly Archives: september 2010

CIA ränker mot talibanerna

Standard

Terrordåd mot England, Frankrike, Tyskland och USA skulle vara avvärjda, innan de sattes igång påstår tabloidpressen idag. Orsaken är att säkerhetstjänsten ”kommit förövarna på spåren”. Terrordåden som kom av sig skulle vara kopplade till drönarattackerna mot Pakistan, som USA bedriver oupphörligt.

Som Wolfgang Hansson skriver i Aftonbladet idag, saknas all bevisföring att al ´Quida eller någon annan, skulle ens ha planerat något liknande. CIA och säkerhetstjänsterna i Europa har dock allt på att vinna på att sprida osanningar för att dölja sina egna pågående illdåd, i framförallt Afghanistan, där USA inlett en offensiv mot Kandharregionen med -förmodligen många civilia döda-.  Folkrättsbrott som USA inte kommer att dömmas för i någon folkrättsdomstol. Inte inom överskådlig tid i varje fall.

Annonser

Finns det en ”svensk kultur”

Standard

Ja, men den är starkt uppblandad, inte isolerad, hela tiden rörlig och påverkad i rörelse.  Musik, mat, poesi, litteratur, idrott osv. De är påverkade hela tiden av influenser innifrån och utifrån. I vår tid med snabba kommunikationer i såväl cyberrymd som på resande fot, då människor har så stora möjligheter att utbyta kulturyttringar med varandra, blir frågan om speciell svensk kultur lite löjlig. Vi utbyter hela tiden kultur med andra, som vi lånar böcker. Ja, vi lånar av varandra världen över och har alltid gjort det. Saker som vi tror är speciellt ”svenska” -utan att nämna något speciellt för att inte hamna i kvasidebatt- finns på andra ställen där du minst anar det. Man kan gå till det egna minnet och kolla efter hur man blivit förvånad att hitta ”svenskheten” i ett avlägset land.

Oförmåga att ta emot eller avgränsa sin upplevelse till ”svenskhet”,  är inte samma  som att det finns en ”svensk kultur”. Det är snarare en oförmåga som sitter hos individen, som inte lyckats frigöra sitt tänkande, från fördomar och annan bråte. Det handlar om individer som förenklar tillvaron genom att pissa in revir, där dom känner sig säkra. Förr kallades det bymentalitet, idag är urbaniseringen ett faktum,  och det hela tar sig ofta politiska uttryck i bland annat främligsfientliga partier, som exploaterar den gamla bymentaliteten, som vi ser idag i hela Europa, som blivit mer och mer vi och dom, på grund av en tilltagande oro i världen, och ett kappande om naturtillgångarna, där krig är etnifieringens värsta form. Vi och dom i Afghanistan. Vi och dom i Irak . Vi och dom i Sudan. Som tillhygge i dessa motsättningar används som bekant religionen, både som anfall och som försvar, det senare som en samlande kraft mot imperialismen.

 

Inledningen i artikeln är ändrad 30.09.10 efter diskussion med läsare

Låt hästmannen i Råhult i Småland vara ifred

Standard

Hästmannen Stig-Anders Svensson är myndigheterna ute efter. De vill ta hans tre hästar. De har stått sjuka i mörkt stall under vintern är motiveringen. Nå, det kan gubben få hjälp med på ett eller annat sätt.  Nyheten lästes upp i statstelevisionen igår. Det finns en film hos teve om hästmannen som visades i våras för en miljon tittare. Det finns en bok om honom. Folk gillar människor som är speciella, kanske som en tillgång, i vårt annars likriktade samhälle. Hästmannen som säkert inte har något mot att kallas det, är sedan barnsben förtjust i hästar. Han äger tre fina mycket vackra nordsvenskar/ardennerhästar, som han sköter på sitt kärleksfulla sätt. Det är bara Länsstyrelsens vitkragar som tycker annorlunda, de vill föra bort hans hästar, till slakt förmodligen.

Hästmannen gör en kulturgärning det kommer folk till Råhult, och tittar på byn där den berömda hästamannen lever. Han representerar en tid som flytt och är intressant -inte som objekt- men som en varelse, som vill leva sitt eget liv, utan inblandning från vitkragar som vill ta död på honom indirekt, genom en alldeles onödig handling, Länsstyrelsen kan ta hänsyn, och om det är sant att Stig-Anders Svensson har problem att sköta hästarna om vintern, ge honom ett handtag istället för att krossa honom. Hästarna ska vara borta denna vecka enligt vitkragarna.  

P.S vitkragar kallas kontorister och tjänstemän i Kina av bönder och industriarbetare.

Praktisk solidaritet med romerna på Öland

Standard

På Öland finns nu ett antal romer internerade i väntan på asyl. De kommer från fattiga Serbien där de inte får jobb och behandlas illa. Barnen får inte gå i skola och föräldrarna får inga jobb p.g.a av sin etnicitet. De är i skyddsbehov. Kan räknas som krigsflyktingar. Alla som tycker illa om Sverige Demokraterna har nu chans att visa sin solidaritet med en hårt utsatt etnisk grupp. Kräv att romerna från Serbien får stanna. Kräv att den nygamla regeringen visar praktisk solidaritet och inte svingar sig med en massa undanflykter om Migrationsdomstolens dom, som lär bli utvisning till Serbien med enkelt flyg. Kräv att Sverige står upp för förföljda romer.

Cecilia Hagen journalist Expressen berömmer sig att vara illerat

Standard

Märkliga saker hända. I en lång krönika skriver journalisten Cecilia Hagen hur hon avskyr att läsa böcker. Det är för jobbigt. Hellre se på bilder och teve samt filmer. De kräver inte så mycket energi som att läsa böcker. Frånsett att det är hennes sak blir man lite konfunderad därför man har fördomar att de som behandlar ord dagligdags också är intresserade av ord dagligdags. Fenomenet är dock inte ovanligt många bibliotikarier är inte särskilt intresserade av litteraur visar det sig när man frågar efter vissa författare som de borde känna till. Kanske är desamme mer intresserade av systematiken kring böcker än innehållet i böckerna.

Cecilia Hagen är i sin krönika på väg till Bokmässan i Göteborg. Vad hon nu ska där och göra med sitt markerade ointresse för böcker kan man fråga sig. Kanske gillar hon att frottera sig med författarna, som hon ser som en del av kändiskulturen. Ack sköna värld.

Kärlek i fettets tecken

Standard

En känd psykoanalytiker Clarence Crafoord med boken ”Kärleksförsök och svek” En själsläkares berättelser , får mig att tänka extra på ämnet fettma. Ett ämne som våra kvällstidningsbilagor har som huvudämne i varje nummer i stort sett. Varför det blivit så är för att fettma ses i vårt samhälle som en brist på karaktär och brist på diciplin. Vilka som äter för mycket eller är feta av fysologiska skäl vert man ju inte. Dock är problemet stort och många lider helvets kval för sin fettma. I boken beskriver läkaren -som då är student- hur han gör slut med en flicka från Grekland i Frankrike -där han är för studier- och hur han brevledes gör slut med tjejen för att hon skickat honom ett foto från New-York där hon gått väldans upp i vikt, och inte är den gracila kvinnan som han lämnade, inför hennes studier i USA.

Jag hade för några år sedan innan mannen gick bort, en norsk vän högstuderad överklass från Oslo, som i all sin radikalitet och hänsynstagande till människor, inte kunde tåla överviktiga, särskilt inte om de var kvinnor. Att tala honom till rätta gick inte. Hans skönhetsupplevelse och föreställning hur man skulle se ut var allt för stark. Själv la han aldrig smör på mackan bara lite olivolja i skräcken att bli tjock. Ändå var han smal som en pinne, och hade inget anlag för fettma. Min egen skräck för fettma har jag lagt till efter en far som var mycket rund. Mitt ständiga lubbande är möjligen ett uttryck för dito. Göran Greider har haft ämnet på tal i sina utläggningar för ett antal år sedan. Möjligen gick Göran in för en annan diet ett tag men är lika rund som alltid. Ja, en smal Göran Greider skulle nog vara trist. Det är andra sidan av myntet. Andra får gärna vara tjocka bara inte jag.

Att äta riktigt är nu inte bara en sakför feta, det är lika viktigt för smala för att inte täppa till blodskärlen, med onödigt fett. Fett är en klassfråga idag. Underklassen äter sämre och billigare mat och blir därmed fetare i regel. Godis är billigt och placerad framme vid kassan där ungarna kan tjata sig till ett och annat godis, innan man är framme vid kassan. Att ta strid för sitt kolestrol är dock ingen klassfråga, om man gör det medvetet. Smal mat behöver inte vara dyr bara lite påhittighet kan bota ätandet.

Läs boken som ovan ger en mycket medryckande bild av ett  Stockholm i 50-tals skrud, överklassskildringarna kan man stå ut med.

Fel att manipulera med utskott

Standard

Vill man göra SD till martyrpartiet nummer ett ska man manipulera och jävlas med gossarna. Det är det dom vill nämligen. Skala bort antalet utskott från 17 till 16 så att SD inte kan representeras. Inte ge dom tevetider. Inte sitta brevid dom i sminklogen. iInte vilja sitta brevid dem i riksdagen. Listan kan göras lång. Slutsatsen är att de barnsliga tilltagen gynnar SD. Istället borde motståndarna behandla dem, som dom själva vill bli behandlade. SD är nu en gång vald in i riksdagen av svenska folket, ska vi jävlas låt oss göra det med praktisk politik. Visa den rätta vägen, ställa SD till svars som med andra politiska motståndare. Inte jävlas och skapa kortsiktiga vinster, som straffar sig i längden. De som störde SDs möten under valet, kan mycket väl ha skapat ett antal ja-röster till SD, i sin aningslöshet.