Försvarets forskningsinstitut ska kollaborera med USA

FOI som FFI ska ingå partnerskap med USAs s. k terroristforskning. Att sätta hästen bakom vagnen alltså. USA är en häst som haltar betänkligt i världsopinionens ögon i sin människojakt världen över. Landet är starkt hatad av framförallt tredje världen där USA bedriver s k ”terroristbekämpning”. Afghanistan är ett sånt ”terroristland” där USAs klientländer deltar med vilt dödande av ”terrorister” eller talibaner, som till våren annonserar en våldskampanj mot de av USA ledda utländska legoknektarna, däribland gröna uniformer från Sverige, som i god tro eller av ren korkskallighet, befinner sig på fel plats i världen. Död kommer att drabba de svenska soldaterna i Afghanistan. Vad har vi att lära av USA som bryter mot folkrätten varje dag i en folkmordspolitik, som kännetecknat landet sen kalla krigets dagar?
    Försvarsminister Odenberg ska i vår skriva under ett samarbetsavtal med USA. Moderaterna får nu dreglande gå i sold hos den store satan själv och bli medansvarig i ”terroristbekämpningen” i – ytterligare –  en form.
    Jag formar min mun till en stor låska mot denna Qusslingpolitik och uppmanar alla att på olika sätt protestera mot Sveriges brott mot folkrätten i Afghanistan och varhelst det uppträder.

Christer Pettersson i repris

Det finns ingen gräns för hur många gånger han skjutit Olof Palme. Nu har Christer gjort det igen. Hans f d flickvän ”erkänner” att Christer Pettersson minsann skjutit Palme. För vilken gång i ordningen?
    Flickvännen vill vara i rampljuset och suger ut det sista ur fallet Christer Pettersson, ovetande att det inte går att fälla en mordmisstänkt efter jordbegängelse. Objektet är icke mera med och kan alltså inte ställas inför skranket postumt? Kanske kan FiB-juristerna verifiera min misstanke. Christer Pettersson hade god hand med journalisterna och erkände titt som tätt mordet med sluga omskrivningar som kunde tolkas som fan läser bibeln ungefär.
    Det finns många poliser som verkligen tror att Christer Pettersson är mördaren, trots motbevisen i rättens krater, där han ju blivit frikänd. På den politiska vänsterskalan är mördaren en grupp eller en enskild i statens tjänst, polis eller militär. Marinen var ju speciellt ute efter Palme och svärmade för likvidering av honom.
    Förmodligen ligger sanningen åt det hållet, då slumpens skördar icke längre kan antagas utgöra orsaken, då ju ”off the record-talare” med tiden försäger sig i ett eller annat sammanhang.
    Frid över suputens minne.

Varför sväva på målet? Israel har inget existensberättigande!

Sydafrika hade tillsammans med apartheid inget existensberättigande. Israel som är en likadan statsbildning med rasimen som huvudelementa, i Israels fall; en stat – ett folk – en religion inget berättigande i denna form har inget existensberättigande. Svävar vi på målet och inte har utplåningen av staten Israel som mål, vem försvarar vi då?
    Det här innebär inte att jag vill ”utplåna judarna”. Israellobbyn vill göra sken av det i sitt aggressiva propagandaregn. Palestina ska återuppstå ur nuvarande Israel. Araberna ska kunna återvända till ett land där alla oavsett religion och ”partitillhörighet” eller stammar går sida vid sida. En skön dröm. Visst, men vi må drömma, ty annars smälter vi ner som vax och blir offer för den imperialstiska drömmen om ett Storisrael som just nu håller på att byggas. Varför ska vi tillåta mardrömmar bli verklighet?

Medelklassens diskutabla charm

På det som ska bli en jättelik golfbana går en man omkring struttande. Mannen är  en banbyggande engelsman han pekar och pratar på Vidbynäs gård har varit bonden Eric Sandlins livsverk. Banbyggaren vet inte att bonden innan programmet är färdigtredigerat kommer att ta sitt liv. Eric erbjuds i filmen få spela ”gratis” golf resten av sitt liv på Vibynäs golfklubb, som invigs med stor pompa med bl. a en känd filmstjärna som medverkande. Det skålas och hurras. Bonden har då bara dagar kvar att leva. Erics livsverk är skövlat och 20.000 träd fällda för att  bollen ska rulla över gräset som såtts där de forna furorna stått. Ett svenskt kulturlandskap nu skändat av några jävla golfare. Därför hatar jag golf.

Annika Lantz – en skymf mot publiken

P1 har fått överta Annika Lantz från p3. Maken till skymf mot publiken får man leta efter. Hon låter som ett smatterband med lösplugg som vi sköt i lumpen. Då hade vi hörselskydd på. Serganten var noga med hörselskydd på. Ingen varning utdelas i radions P1. Det är outhärdligt att höra kvinnan ens på undersökandets grunder. Kan tänka mig att det är som att tvingas se på barnporr i undersökande syfte. OUTHÄRDLIGT!
    Vem har släpat in denna kvinna i en radiostudio? Folkpartisten Örn kan man förmoda, som sitter som chef för radion 2007. Annika Lantz fungerar som en verbal provokation. Ingenting av det hon förmedlar är av värde. Skulle hon ta upp en tråd som har innehåll tappar hon den i nästa mening i ett anfall av fnitter och hysteri. Naturligtvis helt ospontant, alldeles säkert inspelat framför spegel och med hörapparat.
    Klockan halv fyra ska ni inte sätta på P1, för då anfaller hon med sin smattrande oupphörligt intetsägande agenda, med intervjuoffer som 1) är mutade att vara med  2) lurats dit i tron att de får säga nåt vettigt.
    Möter jag kvinnan på stan kommer jag inte hålla min trut, utan fråga henne vad fan hon har i en studio att göra. Inte ens de värsta manshatarfemisterna kommer att försvara henne. Provkanin Lantz må äta förgiftad sallad och försvinna ur etern NU.

Befria Kina – nej, Befria världen Kina!

PM Nilsson i Expressen 18 februari skriver om Kina. Hans hopp är att Kina befrias från kommunistpartiet. Ett parti som bara till formen är kommunistiskt och till innehållet lämnat landet öppet för en ohejdad rövarkapitalism där Dengs filosofi från 1980;  att det inte spelar någon roll hur katterna ser ut bara de fångar möss,  för länge sen uppfyllts med råge.
    Kvällen efter artikeln  visar  teve hur de fyras gäng skapar en egen Frankensteins monster som inte går att hejda och till slut stupar under sin egen propaganda. Utvecklingen når en vänsterriktning där en liten klick styr hela Kina. Maos änka och de fyras gäng går sin undergång till mötes.
    Dagens kapitalism är en reaktion på de fyras gäng – inte nödvändigtvis – men motkrafterna har varit för svaga; att hålla Kinas kurs i en för den stora bondeklassen accepeterad utveckling där bondeklassen inte utnyttjas som en oerhört underbetald arbetarklass i tillverkningsindustrin och i sammansättningsfabriker där lönerna understiger vad som är anständigt.
    Då PM Nilsson resonerar om ”det kinesiska undret” gör han det från medelklasshorisont och lämnar det månghundramiljonerproleratriatet utanför resonemanget. Den underbetalda arbetarklassen existerar inte för en medelklassskribent i Sverige, för att uttrycka det krasst. Det är ju samma sak hemmvid. Kinas rika tronar på en pyramid fattiga och starkt överutnyttjade.
    I dag när vi närmar oss ett tredje världskrig befinner sig Kina i en position som Sovjetunionen inför det andra världskriget. Landet håller på att rusta, landet håller på att bygga upp en supermodern industri och krigsmakt som på sikt kan konkurrera med USA om världsherraväldet. Kina gör affärer utomlands, Kina ställer inte krav som Världsbanken på investringsländerna; att montera ned välfärden – som ofta är mycket knapp om ens nåt att tala om – Kina är därmed en förhållandevis juste partner i tredje världen. Det här ser PM Nilsson som negativt, omedvetet skriver han sig själv på näsan när han säger att Kina inte ställer krav på investeringsländerna.
    PM Nilsson hänvisar till de s.k ”mänskliga rättigheterna”. Rättigheter som brukar innehålla arsenik för folket då de utländska monopolföretagen skräddarsyr sina uniformer med beska sömmar.
    Därför är Kina trots sin interna kapitalistiska rövaragenda ett hopp för tredje världens folk och speciellt för länder som är utsatta för ockupation av världens ”mänskliga rättighter-länder”. Frågan är om Kina hinner vinna den tid som behövs för att utmana USA:s krigspolitik eller om USA liksom Tyskland, hinner förstöra miljoner folks vardag med krig, för att till slut besegras som Tyskland 1945.

Att lukta lik

Erika Augustinsson skriver 13/2 i Metro att vi i Svedala är allt för bortskämnda, vi luktar lik för sällan. Rätt skakande faktiskt att ha få det i nyllet. Ska världen i övrigt lida, ska vi banne mig göra det också är hennes motto. Har Polen och Mexico mycket bilolyckor, ska vi banne mig också ha det. Har Nicaragua mycket fattigdom, ska vi banne mig ha det också.
    Varför stanna  vid så sketna ting som krig? När och om Erika får barn kommer hon att stå upp för dom. Jo, hon kommer att viska barnet i örat: Snart ska du ut kriget min gosse, när du blir sådär 14 år ska jag skicka dig på låssaskrig, sen när du är lite större ska du få kriga på riktigt, det lovar jag dig. Erika är nöjd. Hon ger sammanhangen ett ansikte. Vi och dom blir – vi alla.  Ingen är sämre än en ann, att döda – alla kan döda det – är nyttigt. Krig är bra, krig fostrar. Varje månad skänker Erika 200 kronor till krigsmakten. Hon har öppnat ett familjekonto för krigföring. Döden är demokratisk. Om en afghan dör för svenska kulor är det en afghan som var på fel plats vid fel tidpunkt. So what, tänker Erika. Om en svensk soldat skickas hem i liksäck, so what. Livets realiteter är allas vårt ansvar. Att dö är stort, att döda ännu större. Leve de döda, de vet hur det har varit att leva.
    Jag tror Erika får jävligt svårt att försvara sin position. När min farsa gick i sommarskogen kände han liklukten i näsan ett minne från Finlands fortsätttningskrig. När kanonerna på Solliden sköt salut för nåt högtidligt, blev karln alldeles ifrån sig och började darra i kroppen, ett litet minne från fortsättningskriget, bara.
    Han sa alltid krig är åt helvete, det finns inget värre. Nej, jag kan förstå det. Erika dock, leker med orden och borde dra bort sina fingrar från tangenterna och läsa en bok som ”Johnny var en god soldat” eller vad titeln är som beskriver en ”hjältes” tankar i en kropp där endast bålen är kvar och hjärnan som kan tänka.

Persona non grata – bannlyst

Har sen januari frekventerat ett finskt forum som Vasabladet har www.debatten.fi. Där har jag med utmärkt resultat fört en envis kamp med en israellobbyist. Mannen har fullkomligt regnat ner sina sionistiska meddelanden över läsarna. De har kommit på engelska från Jerusalem Post och andra specialkällor som lobbyisterna begagnar sig av. Jag och andra har fått mannen att sluta med den engelska propagandan. Dock har han fortsatt med översättningar bl.a med hjälp av en bulvan.
    Min strategi har varit att försvara  palestinierna, framhålla ockupationens skador i Mellanöstern, krigets orsaker etc. Det har också diskuterats pressens ”frihet” i allmänhet i Sverige och annorstädes. Jag har också tagit upp Finlands roll i fortsättningaskriget och hur Finland spelat tyskarna i händerna och hur Finland misshandlat och dödat tillfångnatagna ryssar och behandlingen av civila.
    Dock, nu är jag persona non grata och utslängd från www.debatten.fi.  Det står: Du är BANNLYST och jag kommer inte in. Droppen blev när jag startar diskussionstråd med sionismen som utgångspunkt, som man har rätt att göra på sajten. Då har redaktionen möte och sen kom svaret – UT!
    Här slutar min sejour på sajten efter 236 inlägg. Så fungerar alltså ”demokratiska massmedia”, den tål inte sanningen om sionismen. Dock fortsätter lobbyisten i bästa stil  som krigshetsare mot Iran och för en grov osmaklig propaganda för Israels mellanösternpolitik. Har ni liknande erfarenheter?

Hjärnuppmjukningen fortsätter

Sen Alliansen tillträtt som Sveriges regering har attackerna mot de mjuka värdena fortsatt. Det gäller kulturen för att ta ett exempel. I Stockholm ska den bejublade Parkteatern upphöra. Denna uppskattade form av gratisteater där mormor tar med sig barnbarnen en korg med bullar och godis för att under gemytliga former insupa en komisk teater eller ett litet drama med folklig förankring. Kanske har mormor med sig grannen som också gillar att under Guds himmel i den svenska sommaren få sig en kulturell genomkörare.
    Nu är det så att Stockholmsalliansen d v s moderatstyret har satt prislapp på den folkliga kulturen och pekar finger mot den och säger stopp. Denna form av underhållning ska icke längre bekostas av Stockholms stad, ty det blir för dyrt. Opinion bör bildas omedelbart. Som ett brev på posten ska rikskanslern förlåt – alliansen, tillåta den hjärndödande boxningen i Sverige. Dock med en glädjande restrektion; Regeringen har kommit fram till att tillåta slag mot det käraste vi äger tankeverksamheten i blott fyra ronder. Boxningsälskarna svär, varför inte hela matcher (12 ronder) bölar boxningsälskarna och skakar på sina oslagna huven. Typiskt Sverige, softa med boxningen blaha. Dock kan väl en normalt funtad skalle förstå att slag mot huvet i 4 ronder är skadligt och om det sker utanför ringen kallas misshandel även om det bara sker i två ronder. Själv var jag som tonåring mycket intresserad av nämnda misshandel och var med och försökte göra en boxningsring i skogen. Men intresset räckte inte riktigt till. Vi höll oss kvar i bostadsrättskällaren där vi pucklade på varann. Själv slog jag aldrig nån i ansiktet eftersom en röst i mig sa att det inte är bra att slå på det som gör vårt utseende drägligt. Dessutom kan ju motståndaren bli arg och slå tillbaka med samma mynt.
    Vad jag vill säga är alltså att den svenska regeringen i allmänhet prioriterar värden som försämrar folks hälsa vare sig det gäller kultur eller en förbjuden sport som i värsta fall kan vålla en senare utveckling till nervsjukdomar; Parkinsson p g a systematisk misshandel av hjärnan.
    Likadant är det med instrument som jobbarna kan ha för att minska arbetsskador där Arbetslivsinstitutet snabbt sågas av den nya regeringen, som när Hitler beordrade sina stormtrupper att bränna all misshaglig litteratur när tiden begavs sig. Hårda bud i Mellerud har regeringen uppsnappat till en egen slogan med hårda rapp mot våra mjukdelar. Dumheten har gett Sverige ett ansikte.

Dick Chaney ska ha barn

En av Irakkrigets värstings lesbiska dotter är med barn. Morfar Cheney beskrivs med rätta som en mänsklig varelse som efter krigsprognoser på sitt krigskontor går hem och tänker hjärtligt om sin dotters kommande förlossning. Det känns som när nazipampen Göbbels från att ha beordrat livet av ett lass judar beskrivs som en omtänksam familjefader. 8 barn väntar där hemma i nazilyan på den fina adressen i den fina berlinska stadsdelen där judeutrotarna sitter som råttor runt mjölkfatet och inte kan lämna jobbet efter hemkomsten, utan sittter och tjattrar om nästa tillslag mot judiska världskonsipationen.
    Idag får vi byta ut Berlin mot Washington. Enda skillnaden är att den religösa riktningen idag ”är” den muslimska ”terroristiska världssammansvärjningen”, som  ligger i det amerikanska oljefatet; där råttorna sitter på rad och väntar på nästa tillslag mot ett land som passar in i råttstrategin.
    Tiderna förändras, men inte innehållet.