Monthly Archives: april 2010

Per Gharton om Irak

Standard

Per Gharton känd Palestinaktivist skriver i Sydsvenskan att det börjar bli dags för demokrati i Irak ”när nu USA ska lämna landet”. USA ska inte lämna landet, ockupationsmakten USA ska ha kvar 50.000 militärer i landet, oräknat icke militärer, som inhyrda mördare i form av olika vaktbolag. Gharton har fel på ett speciellt sätt; man kan inte ockupera demokrati i ett annat land.  Vilket inte heller varit tanken med USAs invasion. USAs propaganda missleder folk, dock  borde Per Gharton vara så pass luttrad, att han vet vad det är frågan om i Irak. Enda sedan president Carters tid på 1970-talet, manifesterade han att oljan är för viktig för USA att lämnas orörd i Irak och mellanöstern,  inklusive centralasien. Den vetskapen är agendan för USA som ämnar ha kvar 50.000 soldater i sina fort i Irak. Inget tal om demokrati mer despoti m.a.o. 

källa; www.Sydsvenskan.se debatt

Mosebacke åt finkulturen

Standard

Nå så är Mosebackes tid som trivselplats för vanliga stockholmare över. Lystna blickar från finkulturens Riksteatern har gripit tag i oasen. Redan förra året var Riksteatern på hugget och gav Mosebckes folkliga jag finnas kvar ett respitår. Sista sässongen för Mosebacke inleds i och sommaren 2010. Nästa år kommer stället att brytas ned i beståndsdelar där det förmodligen sitter en annan kategori mänskor bakom finare vinglas, omgivna av lismande kypare som trakterar efter dricks.Vi andra kommer knappast att sätta oss vid de vita dukarna, med minnet av Mosebacke som en plats för pöbeln, inte för stinna plånböcker. Hoppas jag har fel, men misstanken kvarstår.

Mer att läsa www.svd.se kulturen 28 april

Israels premiärminister Benjamin Nethanyahu backar i Jerusalem

Standard

Äntligen stannar Israels ockupationspolitik upp i östra Jerusalem, där många araber bor (34 procent araberi Jerusalem). Det s.k Jonathanhuset i stadesdelen Silwan som blivit symbol för bosättarpolitiken, vilken tränger ut den arabiska befolkningen, och gör dem hemlösa, har avstannat, efter starka påtryckningar från Barak Obama som säger att ”Israel inbegrips i USAs strategiska syn/behov i  mellanöstern”, och Israel måste om landet inte vill ensam spela stormakt i området, lyssna på USAs krav att upphöra med bosättarpolitiken i Jerusalem. Ordern kommer genom USAs Telaviv-ambassadören Martin Indyk, i en tidningsartikel häromveckan. Jonathanhuset kommer att blockeras och fönstren muras igen. Kampen mot bosättningarna hårdnar därmed i Jerusalem.Om det innebär en kapitulation  för ockupationspolitiken i det arabiska Jerusalem, återstår att se.

USA försöker få Kina mot Iran (Iran is Chinas problem too)

Standard

USAs Barak Obama vill skapa sanktioner mot Irans centralbank. I det vill USA ha med Kina. Kina är beroende av energi mer än något annat land i världen, med tanke på haussen i landet och befolkningsmängden. Olja och gas från Iran är välkommet i Kina. Närheten till Kina underlättar transporten dessutom. USA vill bojkotta Iran för dess läge vid gulfen. Ett land som kan skapa oro i närheten av oljan och gasen i centralasien, blir med automatik måltavla för USAs aggresiva energipolitik i världen, med tyngdpunkten på centralasien, där den mesta oljan och gasen finns. Talet om Irans nuklära hot bör ses i ljuset av ovanstående faktum. USA är tvunget att vädra spökscenariot för att få opinonen på sin sida, s.k realpolitik i vår tid.

källa; ledare Financial Time måndag 26 april 2010

Sponsring ett sätt att få makt över litteraturen

Standard

Oljebolag som Lundin Oil sponsrar bokmässan i Genéve. Bolaget gör inget som i slutändan inte generar pengar. Det accepterar inte ägarna. Det är kapitalismens a-b-c. Det svenska projektet kostar omkring 300 000 schweizerfrance, ca 1,2 miljoner kronor. Huvudsponsorer är Gunvor Group, Lundin Petroleum, SAS, läkemedelsbolaget Ferring, och IPP. Möblerna sponsras av Lammhults.

Vad författarna tycker tas inte mycket hänsyn till, de får vackert finna sig i sponsringen, om de vill bli sålda. Ordförande för svenska författarförbundet Mats Söderlund säger att ”många författare blir oerhört upprörda”. Mats Söderlund drar själv en gräns för sponsringen ”vid sponsring från vapen, läkemedels- och oljeindustrin, i övrigt tycker Författarförbundet sponsringen är ok.

www.svd.se kulturen

Höghastighetståg inte behovet det är fler spår som krävs

Standard

Röd-gröna vill ha fler höghastighettåg. Frågan är om det inte är feltänk. För höghastighetståg krävs egna banor att köra på som kostar ofantliga summor. Om jag kommer fram en timme plus eller minus har ingen betydelse. Idag är det ofta spårbrist som förorsakar förseningar för alla typer av tåg. Det är trångt runt storstäderna i Sverige. Minsta lilla kontaktledningsrivning orsakar stora störningar. I det perspektivet hjälper det inte med flera höghastighetståg. Utbyggnad av spårkapaciteten däremot minskar förseningarna, och gör det möjligt att köra vanliga tåg som får möjlighet att gå i tid. Höghastighetståg utgår från affärsresandet och ska konkurrera med flyget om halvtimmar hit och halvtimmar dit. För gängse resenär är spårkapaciteten (med regionaltåg) viktigare. Alltså satsa på fler spår och fler vanliga tåg.

Först var dom snälla de svenska soldaterna i Kongo 1961 Sedan….

Standard

Sedan fick dom blod på händerna, när dom började skjuta ”balobas” som katangeserna kallades i soldatmun. Svenskarna hade skickats till Kongo för att bistå stormakterna Belgien i Katanga-provinsen (16 ggr större än Belgien) (mineraler; koppar ), och USA/västs  intressen i övriga Kongo. I praktiken tog svenskarna parti för belgarna och deras marionetter i sydöstra Kongo (Kongo-Kinshasa) marionetten Moise Tshombe . Rebellen Lumumba blev mördad eftersom han höll på ”balobas”, det vill säga de nationella intressena. Nu blev de svenska soldaterna en krigsmaskin som dödade kongoleser, från att ha varit snälla humana soldater i FN-regi. I radio p1 gick en pjäs häromdagen om de snälla svenskarna, som förvandlades till elaka skjutglada sevnskar, i en invasionarmé med blå hjälmar, med FN-emblem. Tankarna för onekligen till Afghanistan och det eskalerande kriget, med rop om helikoptrar och annan stridsmatriel (Stridsfordon 90) till de snälla svenskarna därstädes.  Från 45 soldater till 850 på några år, talar för att vi är ordentligt indragna i ett elakt krig, med dödade afghaner på vår lott.